Några korta kommentarer om årets Guldbaggenomineringar,
bortom självklarheter som att Gräns och Goliat har många och tunga nomineringar.
Det är sympatiskt att dokumentären The Deminer, efter
att inte ens ha recenserats i flera större tidningar, nu har nominerats inte bara till bästa dokumentärfilm – utan som bästa film. Det är
den värd (även om filmen på sina håll fortfarande får titeln felstavad).
En mindre rolig sak: Årets i särklass bästa film, Alfonso Cuaróns Roma,
kunde man inte ens rösta på till bästa utländska film (en nomineringsgrupp jag
ingår i). Att distributörer själva får välja ut filmer som man kan rösta på genom att anmäla dem,
istället för att alla utländska filmer som får premiär är med i startfältet, är
bara konstigt.
Konstigt, eller snarare förolämpande, är det att kalkonen Den blomstertid nu kommer har nominerats som bästa film.
Särskilt när Gabriela Pichlers utmärkta Amatörer inte är det.
Allt är alltså ungefär lika dysfunktionellt som vanligt inför årets största tv-sända branschmingel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar