Dušan Makavejev - sex och politik

I dagens pappers-SvD tipsar jag om nya dvdfilmer, bland annat två Criterion-utgåvor av den jugoslaviske regissören Dušan Makavejevs filmer, WR: Mysteries of the Organism (1971) och Sweet Movie (1974). I Sverige är Makavejev mest känd för filmen Montenegro, eller Pärlor för svin (1981) med Erland Josephson. En och annan kan väl också erinra sig hans film Coca Cola Kid (1985). Men hans mest minnesvärda avtryck i filmhistorien är de här nyutkomna 70-talsfilmerna.

Essäfilmen Mysteries of the Organism handlar om psykologen Wilhelm Reichs liv och är en salig blandning av dokumentär och fiktion. Makavejev som studerade psykologi innan han började filma var en varm anhängare av Wien-psykologens teorier om sexuell revolution som kort och gott gick ut på att orgasmen är viktig för att vi skall må bra. Men det är främst Reichs kopplingar mellan sex och politik som regissören tar fasta på. Reich, som började som assistent hos Sigmund Freud, utvecklade efter Hitlers maktövertagande en teori som förklarar hur fascism är ett symptom på förtryckt sexualitet. Nazisterna blev inte glada. Men inte kommunistpartiet heller - de kickade ut Reich.

Det är sexuell surrealism på hög nivå: i ett ömsom förvirrat ömsom brilliant Sergei Eisenstein-inspirerat montage undersöker Makavejev kopplingen mellan det kommunistiska Jugoslavien på 70-talet och orgasmen. Han klipper ihop journalfilmer på Stalin med fallosar (ja, han frågar sig faktiskt om inte Stalin var en fallos) pejlar i exakt hur hög grad kommunismen är sexuellt frigjord genom att låta sin huvudperson, feministen Milena, förföra skridskoåkaren Vladimir Ilyich (mer känd som Lenin).

Ja, ni fattar ju att det är helt hysteriskt roligt och inte bara retade gallfeber på Tito utan - antar och hoppas jag - lär ha upprört och förvirrat en hel del västeuropeiskt vänsterfolk. För en av anledningarna till att de mer radikala östeuropeiska filmerna inte fick lika mycket uppmärksamhet som sina västeuropeiska släktingar (som Godard till exempel) är nog svårigheten att förstå de politiska sammanhangen. Kommunistländerna sågs tack vare kalla krigets propagandakrig som en grå massa; den uniforma och osexiga statskommunismen på de få bilder man såg signalerade mer kuvade och pryda massor än de individualistiska sexuella revolutioner som pågick i Paris, London, Stockholm och San Fransisco.


Sweet Movie gick ännu längre eftersom Makavejev på bästa Brecht-vis ville "väcka" publiken ur deras borgerliga dvala. Nu levde regissören i exil efter att WR totalförbjudits. Filmen spelads in i Kanada, delvis finansierad från Sverige. Här attackerar Makavejev skurkkapitalism lika hårt som tidigare statskommunism. Filmen börjar på Miss Oskuld-tävlingen 1984 (bara det är ju helt underbart), där vinnaren, den vackraste oskulden, köps av Herr Dollar, världens rikaste man. Han är livrädd för könssjukdomar och har gjutit in sin penis i guld. Istället för att ha pentrerande sex är han inne på mat- och avföringsorgier vilket gör att Miss Oskuld lämnar honom. Ja, så fortätter det i en lavin av perversioner och subversivitet. I en sidointrig åker dessutom en flodbåt med Karl Marx huvud som enorm galjonsfigur nedför en kanal i Amsterdam (sug på den Angelopoulos).

Det här är som ni förstår något för föreningen Psykologer tittar på film. Deras organisatör, den intressante psykologstuderande bloggaren Jonas Misskin, kallar mig förresten för en passionerad och överintellektuell jävel: Jag bockar och bugar. Hör av dig Jonas så får ni låna rullarna till nästa psykfilm-omgång.