Gillar att Maaret Koskinen noterar förtextestetiken i sin utmärkta
recension av
Apan. Båda gångerna jag har sett filmen har jag funderat på samma sak. Tänkte att det var min graffitimålargen som reagerade - vi använde samma knep när vi skulle göra mörka skrämmande målningar: Bara delar av texten upplyst på mörk botten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar