Frisk Cannesvinnare & sjukförklarad Sicko

Som jag skrev här så har rumänsk film varit väldigt bra de senaste åren. Och igår vann alltså 4 månader, 3 veckor och 2 dagar Guldpalmen. Säkert mycket välförtjänt. Nu ser jag fram emot en rumänsk filmfestival av typen tyska filmdagar på Sture med några av de filmer jag tipsade om i det tidigare inlägget (med hopp om att biografen trots Triangelfilms konkurs går en ljus framtid till mötes).

UPPDATERING: Manohla Dargis och A.O. Scott sammanfattning av Cannespriserna i New York Times gav mig en lätt chock. Det tycks som om Cristian Nemescu - regissören till kortfilmen Marilena de la P7 som jag hyllade i mitt förra Rumänien-inlägg - vunnit Un Certain Regard-sektionens pris för sin första långfilm California Dreaming - postumt. Nemescu körde ihjäl sig i fjol blott 27 år gammal. Och jag såg alltså Marilena-filmen i Thessaloniki, flera månader efter att han dött, utan att fatta det. Det är pinsamt, men jag får skylla på att informationen kring visningen var rena grekiskan.

Framförallt är det hemskt: Marilena var en enormt fantasibejakande film, en film jag verkligen tyckte om och som jag sedan dess konstant tipsat om. Jag är glad att Nemescu i alla fall fick chansen att göra en långfilm, att den blev klar, och att den - och hans kortfilmsproduktion - nu kommer att ses av fler tack vare Un Certain Regard-juryn.

- - - - -

Apropå filmer om den mänskliga moralens förfall i de forna kommuniststaterna - och tro mig, om det ämnet vet jag mer än de flesta svenskar i min generation - missa inte Per Gudmundsons ledarkrönika i SvD där han skriver om Michael Moores Sicko.

"Att sjukvården är betald av förslavade kubaner verkar knappt vara ett aber i sammanhanget. Och att regeringskritiska filmare inte brukar bli långvariga på Kuba tycks heller inte vara ett problem för trovärdigheten."

Indeed, indeed. Vad man än har för politiska åsikter är det glädjande att höra mer än applåder när Moore än en gång skildrar världen. Och som Gudmundson skriver - filmjournalisterna sköter inte den sidan av kritiken så bra.

Rumänsk film

I dagens SvD nämner Jeanette Gentele den nya rumänska filmen 4 månader, 3 veckor och 2 dagar som tävlar i Cannes. Rumänsk film har på senare år producerat fullträff på fullträff. Den bästa jag har sett är en kortfilm om visades på Thessalonikis filmfestival i höstas. Marilena de la P7 handlar om en ung kille i ett slumområde som blir kär i den prostituerade Marilena. Han har underbara dagdrömmar om henne, som regissören Cristian Nemescu iscensätter väldigt snyggt. Det är magisk realism som sällan ses utanför den bästa barnfilmen.

Många filmare tycks vara lite rädda för att blanda det övernaturliga med dramatiska vardagssituationer, i alla fall i filmer för vuxna. Men Nemescu bara strör på och resultatet är att drömmarna och hoppet gör verkligheten så mycket mer fruktansvärd.

En rumänsk filmfestival skulle inte sitta helt fel känner jag, men jag får nog hålla mig till Thessalonikis filmfestival som representerar hela regionen ganska väl. Dessutom är det väldigt skoj att festa med Thessalonikiborna som är så stolta över sin festival. (Den har röstats fram till årets händelse flera år i rad.)