måndag 1 februari 2010

Göteborg so far


Förlåt det dåliga bloggandet. Jag försöker suga musten ur festivallivet, och det suger i sin tur musten ur mig. Hittills har jag i alla fall lyckats ha kul: retade tydligen upp Cissi Elwin till den milda grad att hon inför publik hängav sig åt personliga påhopp.

Jag ska återkomma till det vid tillfälle, men kanske inte till den incidenten (som föranleddes av att jag sa detta i en debatt om kvotering och jämställdhet) för jag tycker att just det mer är ett uttryck för SFI-ledningens oförmåga att handskas med kritik och istället leka PR-maskin - utan till andra frågor. Kanske till frågan om hur illa informerade och världsfrånvända deras långfilmskonsulenter tycks vara? För det är mycket allvarligare.

Roligare hade jag på en presskonferens med Claire Denis. Det var tänkt att jag skulle moderera och smörja igång det svenska pressmaskineriet med någon fråga. Nå, det enda abret var att det svenska pressmaskineriet så när som på tre huvuden inte behagade komma. Så jag och Claire drog igång, drog på och drog över. Jag fick helt enkelt prata med mina älsklingsregissör i en timme. Transkribering dyker upp här eller på Weird Science snart, eller lagom till premiären för White material.

Filmmässigt - för det är ju ändå viktigast - har jag mest sett afrikansk film. För mitt eget höga nöjes skull, och för en text i morgondagens SvD. Bäst av dessa är so far Tranzania.Living.Room, en dokumentär som skildras människor i vardagens Tanzania, med berättarröster där de förklarar hur de föreställer sig ett vardagsrum i Tyskland.

Annars? Hängt i skajbaren på Riverton. Sett på den vanliga fylledansen med producenter, skådespelare, regissörer och förvisso kritiker. Efter tre nätter är jag som vanligt ambivalent; ohyggligt trött på dansen, men också stimulerad av många långa roliga samtal om svensk filmkultur - och även kritik. Ibland känns det, undantaget nättrollen och alla smarta kommentarer på Weird Science, som om man resten av året verkar i ett filmkritikointresserat vacuum.

I Göteborg får jag alltid bevis på att det inte riktigt är så - och att många törstar efter något forum där kritiker och regissörer och andra filmarbetande kunde träffas och prata film tills korna går och ser en Fellinirulle.

Inga kommentarer: