måndag 28 maj 2007

Den okritiska tjeckisk filmen efter 1989

Efter mitt förra inlägg, om film som behandlar det moraliska förfallet i de forna kommunistländerna, funderade jag under tunnelbanefärden till filmhuset över den tjeckiska filmen sedan 1989 (Filmhuset i Stockholm skulle för övrigt inte kännas malplacerat i någon sovjetisk satellitstat).

Jag förstår att den rumänska filmen först på senare år verkligen tar itu med det som varit. Det tar ett tag. Tyskarna var lite snabbare på med exempelvis Goodbye, Lenin. Det hade, tror jag, att göra med den tyska återföreningen. Den gjorde att vissa samhällsprocesser gick väldigt mycket fortare där - inte minst skuldfrågan. Men ändock, fram till den något överskattade De andras liv i fjol så skildrades det förflutna mest ur humoristisk synvinkel. (De andras liv skrev jag om här - i skuggan av vad alla andra recensenter tyckte läser jag om min egen recension med glädje. Om filmen hade hackats fram i Hollywood hade den sågats mer för sin svart-vita världsbild och sina klyschor. När Gerd Wiesler (Ulrich Mühe) läser Brecht och - efter gud vet hur många hårda år i STASIs tjänst - blir en god människa vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Däremot borde jag ha skrivit mer om filmens välgjorda, plågsamt kvävande, atmosfär. Och kanske redovisat hur min egen bakgrund som barn till östeuropeiska dissidenter spelar in i kraven jag ställer på en film av det här slaget.)



Men nu var det tjeckisk film det här skulle handla om. Jag har under våren sett ett par tidigare otillgängliga tjeckiska filmer från det sena sextiotalet/tidiga sjuttiotalet. Både Örat/ Ucho och Partiet och gästerna/ O slavnosti a hostech är inspelade i det kommunistiska storebrorsamhället strax efter 1968. Örat är en av de där få filmerna som faktiskt kan kallas för ett återupptäckt mästerverk. Filmen totalförbjöds efter att den spelats in och stoppades sedan undan. Man får nog vara tacksam för att inte varenda kopia brändes upp.

Efter att ha sett den är man glad att den överlevt och nu finns tillgänglig: Ett par kommer hem till sin Prag-villa efter en fest. De fyllebråkar i bästa Vem är rädd för Virginia Woolf-stil. Genom återblickar förstår man att han är ett högdjur inom kommunistpartiet och hon en socialistisk lyxhustru och att bråket är reaktionen på deras tillvaro - en tunn fernissa över ett liv fullt av lögner och rädsla. Sakteligen går det upp för paret att villorna omkring dem - fulla av andra pampar och partivänner - är satta under bevakning och att det nu kan vara makens tur att hämtas mitt i natten.



Ovissheten och böljandet mellan hopp och förtvivlan. De - till skillnad från i De andras liv - komplexa porträtten av människors godhet och ondska och den (eventuellt fria) viljan bakom deras handlingar. Alltsammans skildrat i klaustrofobisk bild och surrealistiska återblickar. Det samverkar till en helt magnifik och mycket spännande film.

Min fråga är: vart finns de tjeckiska filmer post-1989 som vågar göra samma sak? Trots att tjeckerna har lyckats få ur sig ett par hyfsade rullar (1,2) under de senaste arton åren så saknas uppgörelsen med den närliggande historien. Tvärtom - filmer som den hyllade historietrilogin av Jan Hrebejk: Cosy Den/Pelisky, Divided We Fall/Musime si pomahat och Pupendo är snarare revisionistiska; här hyllas den tjeckiska opportunismen - att inte göra motstånd och springa med segraren.

Filmerna gör nedslag i historiska ögonblick som andra världskriget och judarna; 1968; och det tidiga 1980-talet. Hela tiden understryks att det är bäst som har hänt, och att det viktiga är att nationen höll(s) samman. Exilanter har man överhuvudtaget inte mycket till övers för; Pelisky - filmen om 1968 - tillägnas till exempel dem "som blev kvar" när deras vänner gick i exil. Och i 80-talsuppgörelsen Pupendo anklagas exilanter genom sina sändningar i Radio Free Europe för att göra tillvaron svårare för de stackare som är kvar. Det till och med antyds att filmens huvudperson, en lätt regimkritisk skulptör, skulle kunna verka i fred om inte dessa la sig i.

Det kan tyckas konstigt, men det här speglar den vedertagna uppfattningen i det tjeckiska samhället. Om bara en promille av landets befolkning aktivt motarbetade regimen så vore det svårt att erkänna något annat idag. Ärligt talat så är opportunistiska medlöpare från tiden innan 1989 mer välsedda än många forna chartister i dagens Tjeckien. Kanske för att rättfärdiga de livsval man själv har gjort och slippa se sina brister och missar i vitögat.
(Jag höll för övrigt en föreläsning om det här på slaviska institutionen i Stockholm häromåret och lär inte bli tillbakabjuden av professorn i tjeckiska, för att uttrycka saken milt.)

Sedan får man väl tillägga att det är mer än några gradskillnader i vidrighet mellan ett samhälle som Ceausescus Rumänien och det kommunistiska Tjeckoslovakien efter 1968. Det relativt sett mildare klimatet i Tjeckoslovakien gör säkerligen att samhället är svårare att skildra och frågorna hårdare att reda ut.

Men det kommer, det är jag säker på. Kanske blir det en filmare ur min generation, men troligtvis någon lite yngre, en som inte ens gått i pre-89 skolsystemet. Kanske någon som läst hundraåringen Hannah Arendt (hur kan det komma sig att The Origins of Totalitarianism, detta utmärkta verk, inte finns på svenska?). Någon som börjar ställa frågor om det samhälle som en gång varit och om de effekter detta har haft på hans eller hennes föräldrar och farföräldrar och deras generationer. Och till syvende och sidst frågan om vilka moraliska skyldigheter man har som medborgare och individ.



Hannah in memoriam.

7 kommentarer:

Lisa sa...

Jag tycker att De andras liv var mycket bra, om än lite yxigt övertydlig, fram till de sista tio minuterna som var plågsamt pekoral.
Och ska apselut ta till mig dina andra tips.

Hynek Pallas sa...

Hej Lisa
Ja, gör det. Jag är rätt säker på att alla som gillar De andras liv kommer att älska Örat.

Tack för din blogg och dina fina artiklar i SvD förresten. Som glad amatörkock bockar och bugar jag för dina ovärderliga tips. I synnerhet den helgen då du skrev en försvarsskrift om min favorit palsternackan.

Charlotte W sa...

Tycker också Örat är en suverän film, The Party & the Guests ska jag absolut se, tack för påminnelsen om den. (Vad tycker du förresten om Vera Chytilovas Daisies (Sedmikrasky?)?)
Håller med om svagheterna med De andras liv, fast jag tycker de också handlar mkt om bristen på integration mellan öst & väst efter 1989. Bilden av den gamle dissidentförfattaren som fortsätter karriären på 90-talet och upprättelsen av den gamle stasiagenten verkar som romantisk smörja för mig. (Men visst var den en bra film i grunden, lätt att överdriva bristerna för att de bryter av kanske?)
Du inspirerar mig att skriva ett eget inlägg om detta med tysk film efter muren & uppgörelsen med DDR, kommer snart.
Lite korkat att skriva kommentarer till gamla inlägg förresten, risken är ju att du inte ser det. :-)

Hynek Pallas sa...

Jag gillar Daisies Det var ett tag sedan jag filmen den nu, men jag har planerat att se om den eftersom den har kopplingar till Dusan Makajevs WR som jag skriver om här:
http://hynek-pallas.blogspot.com/2007/06/duan-makajev-sex-och-politik.html

Angående De andras liv, missa inte Timothy Garton Ash artikel som jag länkar till här. Den handlar inte så mycket om tysk film efte 1990, men väl relaterade frågor. http://hynek-pallas.blogspot.com/2007/06/att-komma-hem-skall-vara-en-opera.html

Charlotte W sa...

Visst, tack för länkar. (& för en bra & ambitiös blogg, I dig)

Anonym sa...

Jag anser att du är för hård i din bedömning av Pelisky, det är en sak att stå utanför och kräva moralisk resning utan att behöva betala priset. Det är något helt annat att leva mitt i det. Det fanns de som protesterade, en del tvingades lämna, andra blev kvar. Inte för att jag anser att Pelisky var något filmiskt mästerverk, men det hjälpte många att bearbeta sina erfarenheter, inte minst att konfrontera dem inför själva frågeställningen. Vad hände, vad visste jag...vad gjorde jag...

Anonym sa...

太極峽谷,磐石營地,九族文化村,風櫃斗,雅築沙里仙溫泉,蛇窯蟬說,合歡山,嘉南八卦窯,糯米石橋,震災紀念公園,芙蓉瀑布,水鳥保護區,牛耳藝術渡假村,敷榮堂,登瀛書院,木屐蘭溪谷,木生昆蟲館,泰雅渡假村,惠蓀林場,水沙連古道,台一生態教育休閒農場,清境農場,生態農場,豐年靈芝菇,錦吉昆蟲館
奧萬大,埔里酒廠,埔里鯉魚潭,中台禪寺,台灣地理中心碑,九族文化村,玉山國家公園,合歡山,日月潭,田尾公路花園,新百果山,鹿港龍山寺,台灣民俗村,鹿港天后宮,溪頭森林,廬山溫泉,草嶺風景區,劍湖山世界,北港朝天宮,三條崙海水浴場,夏威夷,池南森林遊樂區,鯉魚潭,太魯閣,秀姑巒溪,長春祠,大佛風景區,東勢林場,古奇峰,五指山風景區,海水浴場,六福村,秀姑巒溪,石梯坪,磯崎灣,掃叭石柱,七星潭,小叮噹科學園區,大聖渡假,三義木雕博物館,谷關風景區,武陵農場,大坑風景區,亞哥花園,崎頂海水浴場