Liten handbok för hugade filmfestivaljournalister är titeln på en lång text på Weird Science där jag berättar om mina erfarenheter från filmfestivaljobb. Hur det har blivit allt svårare att få intervjua de stora stjärnorna (och även de mindre) och hur intervjuerna i allt mindre utsträckning är att ses som intervjuer. jag är rätt pessimistisk inför framtiden om man säger så.
Men jag fortsätter att åka och göra jobb som ger pengar och möjlighet att vara där - eftersom filmfestivaler inte enbart är stora stjärnor och blockbusters. För den som är intresserad av filmfestivalen som alternativ distributionsform för smalare film, och för dess framtid - vilka hot den står för från digitaliseringen och online-festivaler t ex - rekommenderar jag mycket varmt senaste numret av Film int. (#34). För den som har läst numret (skall erkänna att jag själv inte tagit mig igenom hela än) vill jag kommentera Marijke de Valcks artikel "Screening the Future of Film Festivals - A long tale of convergence and digitization" (japp, den där långa svansen igen).
Hon målar upp ett scenario där digitalisering är ett eventuellt hot mot fysiska filmfestivaler, genom att de flyttar till nätet. Men jag skulle vilja påstå (och jag väntade länge på att hennes slutsats skulle komma dit, tyckte den var på väg) att det är ett ultimat möte: filmfestivalen som sociokulturell, fysisk, mötesplats läner sin kredibilitet från sin publik,de priser den delar ut och de stjärnor som vandrar ner för dess röda matta.
Genom att skapa digitala portaler där alla filmer som visas på festivalen går att köpa i nedladdad form - för den som inte var där, eller vill se filmen igen - sätter festivalen sin kulturella stämpel även på dessa filmer. Och kan på så vis få folk att hitta de gyllene nålarna i den framtida digitala filmhöstacken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar