Inte riktigt färdig med semestrandet än - även om vädret verkar vara det - men passar på att länka till några sommartexter när jag ändå är vid datorn.
Nedslag i Bergmanveckan.
Recension av snygga Kärlek på italienska.
fredag 30 juli 2010
torsdag 1 juli 2010
Rumänskt sommar-PS
Jo, förlåt, tror inte jag kan ta sommarledigt innan jag kommenterar den här kulturartikeln. Nils Forsberg åker till Bukarest och skriver om konstbiennalen i Expressen. Det handlar dock rätt lite om konstverken han ser och mer om rumänernas ovilja att göra upp med sitt förflutna. Vilket är en strålande, intressant frågeställning när det gäller alla post-diktaturer och deras konstnärliga uttryck.
Läsare av den här bloggen vet att jag ideligen återkommer (en understreckare här, till exempel) till den frågeställningen - både kring film och konst - i synnerhet när det gäller mitt forna hemland Tjeckien och varför det i dissidenternas omhuldade nation är så... tyst.
Men också att jag ofta pekar ut ett land där regissörerna, mot alla odds, i snart två decennier har gjort just det Forsberg efterfrågar - ifrågasatt sanningarna kring sin nation.
Ja, Rumänien.
Det må gälla historien, det må gälla tiden efter 1990. Regissörer inom spelfilm och dokumentärfilm, och även konstfilm, återkommer oförtrutet till dessa saker.
Vad som visas på just biennalen i Bukarest vet jag inte. Och det må vara helt världsfrånvända konstverk. Och visst, det må vara så att ifrågasättandet är mindre vanligt förekommande i konstvärlden än i filmvärlden, (Även om åtminstone rumänska kulturinstitut runtom i världen är betydligt mycket mer angelägna om att ställa de svåra frågorna i sina utställningar än kusinerna från forna östblocket).
Men är då filmen så pass skild från ett lands konstliv att man som Forsberg kan påstå att rumänerna inte diskuterar skuld och ansvar? Nej, tycker jag. En intressantare frågeställning vore istället varför, om det nu är så, a) detta inte syns i konsten men finns i ett sådant överflöd filmen, och b) dessa filmer ses av en så liten publik i hemlandet men är så populära utomlands.
Vad säger det om vilja att göra upp med det förflutna, hos vem, och vad har en intellektuell elit för ansvar?
Hur som helst är det bättre än Tjeckien samt delvis Ungern och Polen där man har snudd på beröringsskräck kring dessa frågor.
Läsare av den här bloggen vet att jag ideligen återkommer (en understreckare här, till exempel) till den frågeställningen - både kring film och konst - i synnerhet när det gäller mitt forna hemland Tjeckien och varför det i dissidenternas omhuldade nation är så... tyst.
Men också att jag ofta pekar ut ett land där regissörerna, mot alla odds, i snart två decennier har gjort just det Forsberg efterfrågar - ifrågasatt sanningarna kring sin nation.
Ja, Rumänien.
Det må gälla historien, det må gälla tiden efter 1990. Regissörer inom spelfilm och dokumentärfilm, och även konstfilm, återkommer oförtrutet till dessa saker.
Vad som visas på just biennalen i Bukarest vet jag inte. Och det må vara helt världsfrånvända konstverk. Och visst, det må vara så att ifrågasättandet är mindre vanligt förekommande i konstvärlden än i filmvärlden, (Även om åtminstone rumänska kulturinstitut runtom i världen är betydligt mycket mer angelägna om att ställa de svåra frågorna i sina utställningar än kusinerna från forna östblocket).
Men är då filmen så pass skild från ett lands konstliv att man som Forsberg kan påstå att rumänerna inte diskuterar skuld och ansvar? Nej, tycker jag. En intressantare frågeställning vore istället varför, om det nu är så, a) detta inte syns i konsten men finns i ett sådant överflöd filmen, och b) dessa filmer ses av en så liten publik i hemlandet men är så populära utomlands.
Vad säger det om vilja att göra upp med det förflutna, hos vem, och vad har en intellektuell elit för ansvar?
Hur som helst är det bättre än Tjeckien samt delvis Ungern och Polen där man har snudd på beröringsskräck kring dessa frågor.
Blogglov
Okej, det har varit rätt sporadiskt skrivande här, och ovanligt kort, på sistone. Sorry, jag var tvungen att hinna med allt annat inför sommaren. Imorgon åker jag till Bergmanveckan på Fårö, föreläser och pratar, sedan påbörjar jag min ledighet. Ses här igen framåt augusti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
