Demonstranterna väller in på stadens symboltyngda torg. De sjunger tårögda frihetssånger och lyfter nävarna i luften, bara för att möta provokationer som urartar i våldsamheter.
Nej, scenerna är inte från Euromajdan i Kiev 2014. De utspelar sig på planeten Ghorman i stjärnsystemet Sern – i Disneys Star wars-serie ”Andor".
Star wars-världen, som all science fiction, (över)tolkas gärna mot sin samtid. När den första filmen kom 1977 var det Vietnam, efter ”Mörkrets hämnd” (2005) kriget mot terrorismen. Det är därför intressant hur en serie som likt ”Andor” medvetet har skapats med politiska ingredienser – och just avslutat en säsong med kusligt mycket att säga om vår tid – har fått en enda recension i Sverige som berör detta (Thomas Engström, 21/4 SvD samt en bra kommentar i Sydsvenskan av Michael Tapper 8/5).
Inför den första säsongen av ”Andor” 2022 förklarade serieskaparen Tony Gilroy att han hade skulpterat antihjälten Cassian (Diego Luna) på den unge Josef Stalin och Stellan Skarsgårds rollfigur, en antikhandlare som organiserar rebellmotstånd, på Lenin (Rolling Stone, 10/9/22). Serien skildrade auktoritära regimers korruption och inspirerades av historiens revolutioner och kolonialmotstånd.
Den andra säsongen går längre. Så pass att man undrar om kommissarierna på det så nervöst opolitska Disney har sovit på jobbet. För här handlar det inte bara om en intrig man kan projicera sina politiska preferenser på. Utan om en manual kring förtryck, demokratiförstörelse och motstånd.
När Imperiet för att komma åt mineraler på planeten Ghorman lägger upp en strategi för att genom propaganda och false flag-operationer svartmåla ghormans invånare är mötet skissat på nazitopparnas Wannsee-konferens 1942 (där Förintelsen avhandlades). Men efter att man har sett hur Ghormans invånare skildras råder ingen större tvekan om vad i vår verklighet som avsnittet, skriven efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, behandlar. Frihetssångerna som sjungs, på ett tungomål som pendlar mellan slaviska språk och franska, är typiska för Östeuropa. Staden med sina lökkupoler kunde vara en futuristisk version av Lviv. Ghorman är en textilplanet, ett typiskt yrke för judar i regionen före kriget – och de framställs nu som allt från giriga till fascister.
Oaktat just de övertydliga scenerna kan ”Andor” användas för att diskutera Kina eller dagens USA. Eller, som en rad kommentarer i The Guardian gör, Gaza (24/4). För förtryckets mekanismer skildras i detalj, liksom motståndet. När en senator ska hålla ett förbjudet tal om folkmord används kryphål i byråkratin, ett vanligt dissidentgrepp i kommunistregimer. Men här dramatiseras även revolutioners mörka sidor. I biografin ”Den unge Stalin” som Gilroy inspirerades av, skriver Simon Sebag Montefiore om revolutionärerna som visste att om de tog makten, då skulle de själva behöva använda förtrycket som ett verktyg. Bli vad de en gång föraktade.
Star wars har alltid varit för barn. Kanske är det därför en serie som har kommit i målbrottet nu läggs ner av Disney. Mer förvånande är den svenska kulturkritikens frånvaro. Vi behöver inte backa till 1976, bli en studiecirkel på ABF som spetsar kultur med felaktig ideologi på virknålar. Men man undrar ju om vi i stället har blivit överdrivet nojiga när en serie som faktiskt handlar om politik och samtid knappt röner kommentarer om detta?
För när fiktion – även i en galax långt, långt borta – möjliggör svåra samtal i tv-soffan om världens tillstånd, då bör vi också var där.
