torsdag 21 april 2011

»Där dog en neger«

Jag byter tåg i Karlstad. När jag korsar perrongen mosas en cigarett mot en stövelklack.

Tjejen vänder sig mot sina manliga vänner på bänken.

»Där dog en neger.«

Som ett brev på posten får man säga. Jag har just läst diverse nätkommentarer om slavauktionen och den svenska rasismen på spårbussen från hjärtat av skogen.

Jag hör inte till dem som inte tror vet att det så kallade spexet på Hallands i Lund är ett problem. Jag hör inte till dem som inte tror vet, att det svenska samhället är genomsyrat av rasistiska föreställningar, samma rasistiska struktur som resten av västvärlden: Vi är inte det minsta förskonade, bara lite mer naiva och har lite större tilltro till vår oskuld. En oskuld som har resulterat i att vi tror att det är okej att säga vissa saker, eftersom vi inte är rasister.

Ändå hajar jag till över ordvalet, över den märkliga kopplingen.

Rasister, det är i folks medvetande fortfarande skinheads eller gubbar med nazistiska böjelser. Kanske några inskränkta skåningar i en by bland bilvrak. Att använda ordet neger på en perrong i en mindre svensk stad = rasism.

Men. Det gäller inte oss längre. Vi som vet, vi lever i en postrasistisk värld. Den siste rasisten dog när det började säljas falafel inne i stan och ingen ville se filmer om skinheads längre.

Jag kan åka hem till söder/möllan/och känna mig kosmopolitisk eller integrerad. Inte vi, inte vi som inte har en enda granne som inte är vit. Inte vi med barn på vita dagis. Som inte stövlar upp till ledningen och pratar med dem om hur man ska skapa en medvetenhet hos barnen om det svenska samhällets sammansättning. Om världens beskaffenhet. På samma sätt som vi gör när vi tycker att de befäster oacceptabla könsroller.

Att unga svenskar mitt i en högre utbildning vid ett av Sveriges mer anrika universitet inte kan, eller rättare sagt inte bryr sig om, historien (det är samma sak) är förstås ett stort problem. Att 400 år av slaveri fortfarande är ett öppet sår, och få länder ens på allvar har upphöjt det till det brutala folkmord det var, är ett stort problem, ett problem som återspeglas i detta middagsjippo. För det innebär att folk inte förstår historien och vad historien gör med människor. 400 år. Inte 4 år, som nazisternas mord på judar och romer och homosexuella. Utan fyrahundra år. Fyrahundra år av tvångsförflyttningar, splittrade familjer, frakt på trånga båtar över öppna hav, våldtäkter, mord - och förstås själva det brutala förnedrandet i att piskad arbeta åt andra.

Inte ett enda av dessa ord (jo, våldtäkt) andas den ångest som finns i ordet Förintelsen, eller den känsla jag känner när jag står i Förintelsetornet i museet i Berlin: beror det på mitt ursprung, eller är empati något som associativt lärs in? Finns det ord som vi kan ladda med smärta, ångest, skärande sår, acetonlukten av människor som är på väg att ge upp sin sista suck? I sådana fall vill jag ha ett, i sådana fall är det det jag vill att resurserna i utbildningsväsendet läggs på.

Försök förstå: 400 år av att inte bli sedd som en mänsklig varelse. Försök förstå: denna människosyn upphöjdes inte till den katastrof den är, förrän decennier efter dess avskaffande, när den drabbade vita i Europas hjärta. Och har, att döma av Lundastudenternas beteende, inte riktigt upphöjts dit än.

Det här är en reaktion. Jag sitter och skriver noterna på mina avhandling och har inte tid att fördjupa mig just nu. Men avhandlingen kommer i höst. Den handlar om vithet och jag hoppas att den blir en del i den allt mer nödvändiga debatt vi bara gluttar på men snabbt stänger dörren till i det här landet. Rasism och hur den, fortfarande utifrån synen på hudfärg, strukturerar makt och tilhörighet i dagens Sverige. Hur den hänger samman med klass, kön.

Det finns mycket att läsa för den som vill förstå hur rasismen i dagens svenska samhälle ser ut. Börja t ex med Oivvio Polites essäer i boken White like me. Ylva Habels artikel om invandrare i senaste numret av Arena (2011#2 - och de två andra artiklarna i samma nummer i samma ämne!).  

Men nu är det faktiskt dags för en rejäl debatt om den svenska rasismen, en debatt som går längre än »dumma Sverigedemokrater«. En av de frågor som Habel tar upp i sin artikel, och som är utmärkt, är denna: Varför vill inte de övriga politikerna sitta och äta lunch med Sverigedemokraterna? Är de rädda för att behöva prata om rasism?

Rasism. En av de viktigaste frågor som finns i det här samhället. Men de pratade inte om den innan de onämnbara skåningarna kom in i matsalen. De gör det inte nu.

Vi har behövt prata om rasism länge nu. Det är dags att börja prata - oavsett vilka som sitter eller inte sitter i riksdagen.

15 kommentarer:

Ulrika sa...

Kolla gärna vår tv-serie Rasismens historia, för barn. Finns på ur.se/play
Ett försök att komma åt just den historielöshet du beskriver. Kan lånas gratis och visas i varje mellanstadieklass i hela Sverige... Avsnitt 2 behandlar den transatlantiska slavhandeln, tex.

Mvh Ulrika Nulty, tv-producent

Hynek Pallas sa...

Ja, den har jag sett. Och man hoppas ju förstås att lärande kommer att förändra hur svenskar ser på historien, och vad rasism är och innebär. Tack.

Anonym sa...

Svenskar gilla lika,simple as that. Svenskar gillar det säkra före det osäkra.

Erik sa...

Varför skriver du att det är specifikt västvärlden som är rasistisk? Skulle resten av mänskligheten vara mer tolerant. Knappast, snarare tvärt om.

Ska man snacka om afrikansk slavhandel bör det för övrigt nämnas att araberna började med det innan europeerna, och även fortsatte efter att europeerna upphört.

Hynek Pallas sa...

För att jag skriver om Sverige, vilket innebär att jag skriver om Europa. Det som strukturerar den rasistiska blicken här, bygger på olika eurocentriska idéer som är ett kolonialarv. Föreställningar baserade på hur vita tog sig rätt att mörda och skövla i Afrika. T ex. Bildmässigt har det i sin tur rötter i kristendom osv.

Rasism är ingen tävling i tolerans. Det finns massor av intressanta saker att prata om: hur vithet är ett ideal i asiatiska länder och afrikanska länder, hudblekning och annat (men också hur en viss slags kinesiskt utseende har högre status i delar av Asien osv.) Varsågod att diskutera rasistiska strukturer - jag är gärna med. Men det är inte vad som diskuteras här just nu.

Här "snackas" som du kanske märkte inte slavhandel i allmänhet - men jag välkomnar samtal om den i större utsträckning - här "snackas" dess relation till rasism i Sverige idag.

Det hålls fortfarande slavar i t ex Mauretanien, men det är inte vad som diskuteras här. Och det är framförallt ett faktum som på intet sätt förändrar historien.

Hynek Pallas sa...

"Rasism är ingen tävling i tolerans."

Jag menade att det här inte handlar om någon tävling i tolerans. Att det fö överhuvudtaget inte handlar om det förolämpande uttrycket tolerans: vad menas egentligen då? Att tolerera är att ha överseende. Lite på undantag. "Jag tolererar fastän." Vadå? Att "vi" svenskar "tolererar" "dem" som kommer hit?

I uttrycket finns föreställningen att vi alla på något sätt är olika, och att vissa ska tolerera andra TROTS deras olikheter. Och att "kulturella" olikheter är något konstant. Och då är vi tillbaka till den rasistiska utgångspunkten: jag ser att du är annorlunda, men jag tolererar dig.

Tills jag ser att du inte är annorlunda; inte som dem, mer som vi. Då behövs inte uttrycket längre. Då vandrar det vidare till nästa icke-vit som skall vägas och mätas.

Hiite sa...

Rasismen mot vita i Japan är stor, och de senaste 20 åren grundad i att det är vita rese-slackers som säljer krimskrams på storstädernas gator och tar skitjobb utan möjlighet att jobba sig upp. Vithet är inget ideal i Japan iaf. Dock kan vissa vita kulturaspekter idealiseras. Men efter att ha bott halva livet i Japan kan jag försäkra dig om att japaner i allmänhet ser lite ner på vita. Å andra sidan kanske du inte syftade på Japan i din generalisering. Undrar dock vilka asiatiska länder du syftade på, och exakt vilka vithetsideal?

Tycker f.ö att det är jätterelevant att diskutera vad i oss som gör oss benägna till rasism, rent genetiskt/biologiskt för självklart har det med hur vi är genetiskt kodade sedan hundratusentals år att göra. Att inskränka diskussionen till eurocentrism är att bara skrapa på ytan. Dvs att se sin skuld enbart utifrån kolonialism.

Anonym sa...

Är det inte tvåsamhetens fel också? Kärnfamiljen borde du angripa!

Hynek Pallas sa...

Hiite: nej, jag syftade inte på Japan. Men se bl a en artikel av Catrin Lundström i Tidskriften för Genusvetenskap, där avhandlas Singapore och den status som kineserna har där. Vithet tycks i det sammanhanget vara ett ideal (blekprodukter för ljusare hy) men kanske inte just vita personer som norm.

Anne B sa...

ser verkligen mycket fram emot avhandlingen!

Hynek Pallas sa...

Anne: Tack!

Anonym sa...

Jag har flera gånger sagt till kollegor när de använt ordet neger. Det som är mest skrämmande är att de inte förstår att det inte är ok. De hävdar att det inte är rasistiskt. Ska tilläggas att jag arbetar endast med akademiker i stockholm vilket är ännu mer skrämmande. Eller ännu mer skrämmande....det är ju lika skrämmande om det är en outbildad småstadsbo...
/M

Odumosu sa...

LYCKA TILL MED AVHANDLINGEN!!!! DU BIDRAR MED NÅGOT VÄLDIGT VIKTIGT!!!:)

Anonym sa...

Fantastiskt bra skrivet! Fullständigt lysande analys! Ser fram emot din avhandling. Keep up the good work!

Hynek Pallas sa...

Stort tack båda!