Manusförfattaren Ben Hecht borde få sin egen "Mank". Recension av en av två nya biografier:
"I backspegeln är det overkligt hur många klassiker som var Ben Hechts idéer, eller som han putsade till mästerverk. Den exakta siffran är oklar på grund av studioerans manusfabriker – men mellan 70 och 200 manus. Bland dem samarbeten med bröderna Marx och förlagan till Howard Hawks redaktionsmästerverk ”His Girl Friday” (1940); Hawks screwball-komedi ”Twentieth century” (1934), Ernst Lubitschs vågade ”Design for living” (1933) och Hitchcocks ”Spellbound” (1945). Han sägs ha räddat ”Borta med vinden” (1939), ”Gilda” (1946) och ”Diligensen” (1939).
Och nog gav det stora pengar: ”Vi var litteraturens springpojkar, betalda som oljemagnater” skrev Hecht i sin självbiografi. Med 125 000 dollar i månaden under depressionsårens 1930-tal (!) var det ingen överdrift.
Så la också Hecht med sin pingpong-dialog och sättet som han förädlade stereotyper grunden till hela genrer. Framförallt gangsterfilmen, där han kunde dra på intim kunskap om dåtidens Chicago. Den röda tråden från Josef von Sternbergs ”Underworld” (1927) och Hawks ”Scarface” (1932) syns fortfarande i ”The Sopranos”."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar