torsdag 23 februari 2023

Inför årsdagen av den fullskaliga ryska invasionen och det brutala övergreppet på Ukraina: Minnet av en annan invasion – och konserterna vi skapade för att påminna om den och dagens Ryssland





Våren 2018 funderade jag på hur man bäst skulle minnas femtioårsdagen av den sovjetiska invasionen 1968. Minnas och inkludera dem som hedras bör. Gärna med en svensk-tjeckisk koppling.


Resultatet blev att jag satte mig vid ett bord i Berlin och översatte en knippe kända tjeckiska sånger som berörde invasionen och ockupationen eller gjordes av musiker som hamnade i svensk exil och/ eller gavs ut på mina föräldrars lilla skivbolag Safran. Sedan tonsattes de av bandet Liljor.

 

En konsert genomfördes på årsdagen i Stockholm den 21 augusti 2018, en annan kring 17 november på svenska ambassaden i Prag samma år – och så en sista i Uppsala för drygt fyra år sedan (2019).


Två gemensamma saker för dessa spelningar är, först och främst, en väldigt nöjd publik. Svenskar som tjecker. De senare med gåshud, just de här texterna sitter djupt och man behöver bara höra låten dra igång. Liljor – Pelle Lindroth, Billie Lindahl, Henrik von Euler och Rickard Jäverling – är ett fantastiskt band, och förvaltade låtarnas stämning känsligt och så jävla bra.


Särskilt Karel Kryls texter har nationalsångstatus - tänk Lundell, fast bra – och efter invasionen av Ukraina sjöngs de på fotbollsmatcher i Prag. Men även en afghansk man på konferensbesök i Stockholm grät över ockupationen av sitt eget land - minnet från den sovjetiska blandar sig med nya ockupationer.

 

Det andra är det skamliga ointresset från svenska kulturredaktioner. Då serverades ändå den svenska kopplingen i alla sin kalla kriget-prakt - den inkluderar att Robert Aschberg och Jörgen Widsell spelade in tokiga undergroundpräster som sjöng på påhittad engelska för att sedan behöva skaka av sig den tjeckoslovakiska säkerhetstjänstens goons för att kunna leverera inspelningen till ett svenskt hockeylag som smugglade ut musiken. Det räckte inte.

Att Håkan Holmberg skrev en rad i UNT - frid över hans minne – och att både han och Kristian Gerner satt i publiken i Uppsala visar att de som fattar, de fattade.

 

Svårigheten gällde även att få stöd från fonder eller kulturråd och what not - vi erbjöd dem till och med en färdigproducerad utställning om skivbolaget som visades i Prag, allt som hade behövts var översättningar jag var beredd att göra gratis. Därför värmde det särskilt att UKK i Uppsala bokade för en spelning. Och att Svenska Akademien, och i synnerhet Sara Danius, faktiskt förstod och stöttade. Det räckte till översättningarna av låtarna. Resa och uppehälle för spelningen i Prag fick komma ur egen ficka.

 

Än idag undrar jag när Sverige ska uppmärksamma dem som hjälpte till att bekämpa de kommunistiska diktaturerna - gamla svenskar som nya. Inte för att de behöver löjliga diplom och medaljer, utan för att deras berättelser behövs.

 

I stället bemöttes min kritik av kulturredaktionerna då som om jag var bitter å egna vägar. Så är det rätt ofta med kritik i Sverige. Den som inte tycker linjen kultursidor för är rimlig, den gnäller naturligtvis enbart på grund av jante och viljan att ha en annan position för sig själv. Så mycket viktiga diskussioner detta dränker och har dränkt.

 

När det eventuellt kunde vara så att jag försökte göra en poäng av att detta ointresse för den "Östeuropeiska", koloniala, erfarenheten både är en historisk förolämpning mot länder vi delar union och kontinent med – och en ignorans för samtiden som kommer att straffa sig. Redan då förklarade jag att det var del i varför vi inte tog rysk ockupation av östra Ukraina och Krim på allvar.


Istället fick vi på några av våra största kultursidor läsa om den "ukrainska fascismen" och att Rysslandsexperter var brittiska agenter. Likheterna mellan 1968 och nu, som att den sovjetiska propagandan 1968–1969 inte bara malde på om Nato utan specifikt om den "tjeckoslovakiska fascismen" skrev jag en artikel om i augusti 2018.

 

Sången som Liljor framför i klippet heter "Bratříčku, zavírej vrátka" från Karel Kryls skiva med samma namn som kom 1969. "Lillebror, stäng grinden" heter den i min översättning. Det är en bruksöversättning för musiker att bearbeta så döm den inte som poesi. Men textens relevans för dagens Ukraina behöver i alla fall ingen förklaring.


Videon kan ses här

https://fb.watch/iSURJ_M2qk/




Lillebror gråt inte, det är inte gastar

Du är en stor pojke, det är ju soldater

som kom i kantiga karavaner utav järn

 

Med tårar i ögat ser vi på varandra

Stanna här lillebror, tillsammans ska vi vandra

På slingriga stigar, lillebror, i tunna skor

 

Det är mörkt nu och regnet det öser ner

Denna natt blir inte kort

vargen har vittring på lammungen

Lillebror, är grinden låst?

 

Lillebror gråt inte, slösa inga tårar

Spar dina hårda ord så att du kan orka

Skyll inte på mig om vi ej når ända fram

 

Lär dig min sång nu, den är inte knepig

håll i mig lillebror, vägen är så gropig

Vi haltar vidare, det finns ingen väg tillbaks

 

Det är mörkt nu och regnet det öser ner

Denna natt blir inte kort

vargen har vittring på lammungen

Lillebror stäng grinden! Stäng grinden!




 

 

Bratříčku, nevzlykej, to nejsou bubáci,
vždyť už jsi velikej, to jsou jen vojáci,
přijeli v hranatých železných maringotkách.

Se slzou na víčku hledíme na sebe,
buď se mnou, bratříčku, bojím se o tebe
na cestách klikatých, bratříčku, v polobotkách.

Prší a venku se setmělo,
tato noc nebude krátká,
beránka vlku se zachtělo,
bratříčku, zavřel jsi vrátka?

Bratříčku, nevzlykej, neplýtvej slzami,
nadávky polykej a šetři silami,
nesmíš mi vyčítat, jestliže nedojdeme.

Nauč se písničku, není tak složitá,
opři se, bratříčku, cesta je rozbitá,
budeme klopýtat, zpátky už nemůžeme.

Prší a venku se setmělo,
tato noc nebude krátká,
beránka vlku se zachtělo,
bratříčku, zavírej vrátka! Zavírej vrátka!

 

Inga kommentarer: