Te med Hitler (igen)

Den 9 april visar tjeckiska centret i Stockholm en galet unik sci-fi-film från 1977 - dessutom (mot registrering) gratis. 

När “Zítra vstanu a opařím se čajem” för första gången släpptes med engelsk text 2021 skrev jag en krönika för GP Kultur som sedan dess tycks ha försvunnit från nätet. Här är den igen, komplett med några stycken som fick ryka i redigeringen av utrymmesskäl:

                                                          ***

Att Twitterdebatter ibland tycks leva egna liv bortom vardagens tid och rum vet den luttrade. Den senaste, och mest explosiva på länge, handlar om ett ämne som både politiker och opinionsbildare tycks hels skamlösa inför: Att testa hur långt man kan gå i jämförelser mellan svensk samtidspolitik och det tyska 1930-talet. Med den ofelbara påföljden att andra ännu mindre skamlöst börjar skriva om historien. Inledningen var en tweet av Sveriges justitieminister Morgan Johansson som på Förintelsens minnesdag rekommenderade en dokumentär om hur nazisterna tog makten med hjälp av konservativa. Twitterati antingen applåderade – eller ville ha misstroendevotum.

 

Passande då att det i veckan släpptes en gammal film som får detta att verka helt normalt. Jindřich Poláks ”Imorgon vaknar jag och bränner mig på te” från 1977 har varit okänd utanför inbitna sci-fi-kretsar, vilket kanske inte så konstigt. Men där betraktas den som en av de mer finurliga tidsmanipulerande filmerna. Och den bästa tjeckoslovakiska tidresenazistkomedin som någonsin har gjorts. 

 

Polák må ha regisserat en av sci-fi-genrens klassiker, ”Ikarie XB-1” 1963 – en Stanisław Lem-filmatisering som direkt inspirerade Stanley Kubricks ”2001”. Men 1977 nåde inte tjeckisk film utanför landet. Tio år efter nya vågen var den inte länge synonym med innovativa grepp, politiskt mod och humor. Det var kvavt i förtrycket. Att det hade dykt upp en hejdlös nazidrift komplett med ett intro som redigerar dokumentära bilder på Hitler i takt till tjeckoslovakisk 70-talsdisco –och får Mel Brooks ”Det våras för Hitler” (1967) och Taika Waititis ”Jojo Rabbit” (2019) att te sig nyktra och raka – gick världen förbi.

 

Premissen är inledningsvis enkel: när en resebyrå för tidsresor öppnar på Prags flygplats ser en grupp övervintrade nazister i Sydamerika chansen att ändra krigets gång. De ska ta sig till 1944 och ge Hitler en atombomb. Greppet är alltså omvänt från ”döda-Hitler-och-ändra-historiens”-filmer som alla från Stephen Fry till Fantastiska fyran gett sig på.

 

Men tidsresor och historieändringsbiten går av bekanta skäl alltid fel: Minsta rubbning i historien ändrar framtiden. Vilket eventuellt är en anledning till att sci-fi-nördar är mindre benägna att ta 1930-talets politiska atlas som manual till svenska riksdagsbeslut 2021.

 

Komisk sci-fi var vanlig i socialistländerna. Kanske för att man behövde fly sin tid och skratta åt eländet. 2021 får jag samma behov stillat av den här Hitler-driften. Men 1977 var sådana politiska toner ovanliga i den hårt hållna filmindustrin. Trots detta gjorde inte kommunisterna ”Imorgon vaknar jag och bränner mig på te” till någon propaganda.

 

Att den ändå släpptes igenom förbryllade. Tills arkiven 1990 öppnades och det visades sig att manusförfattaren arbetat åt säkerhetspolisen – under det inte helt vattentäta kodnamnet ”Auteuren”. Men till och med han visste att det inte spelar någon roll om man vet ett historiskt skeende på förhand. Det är ändå svårt att påverka det.

 

Däremot skildrade han med ett simpelt grepp ideologisk förvirring bättre än det tar sig uttryck på Twitter: Huvudpersonerna är ett tvillingpar, varav den ene är en fascist som vill ändra historien och den andre en god socialist. Omgivningen tar ständigt fel på dem.

 

Inte olikt den punkt Twitter-debatten nått, där Kristdemokrater kommit fram till att sossarna är de riktiga rasisterna och att nazisterna egentligen var röda. Att syftet med det är att skrubba rent Sverigedemokraterna för borgerligt bruk förstår man ju. Men blir inte deras fortfarande väldigt närvarande rötter då… kommunistiska?

 

Man är ursäktad om man tycker att intrigen i ”Imorgon vaknar jag och bränner mig på te” snart är både lättare och behagligare att hänga med i än Twitterdebattens brutalisering av historia och politik. 

  

”Imorgon vaknar jag och bränner mig med te” finns under namnet ”Tomorrow I´ll wake up and scald myself with tea” utgiven av det brittiska dvd-bolaget Second run samt på deras VOD-tjänst.