I fredags recenserade jag Giuseppe Tornatores Dold identitet
här. Jag skrev även fredagens dvd-spalt i tidningen. Svenskan lägger tyvärr inte ut dessa på nätet, men jag tipsade om ett gäng film-noirdoftande
Jules Dassin-rullar som släppts på dvd under våren.
Rififi, som getts ut i en ny svensk utgåva av
Studio S Entertainment, är hans tveklösa mästerverk. Men missa inte mindre kända filmer som
Brute Force och min favorit
The Naked City. Båda kom i typiskt bra Criterion-utgåvor i april med en del intressant extramaterial (tack och lov inte för mycket, ibland får jag ångest av tanken på att ta mig igenom Criterions mängder av utmärkt extramaterial). Brute Force, en film om ett fängelsebryt, innehåller en intressant intervju med
Paul Mason, som författat en bok om fängelser i populärkulturen.

Själv drar jag i min Svd-text slutsatsen att fängelset i Dassins film har kopplingar till det nyligen avslutade världskriget - här finns exempelvis förkroppsligandet av fascismen i fängelsevakten. Men det är också tydligt att Dassin var en samhällsreformatör som trodde på att fostra människor i fängelset, inte på att straffa dem. Hans vänstersympatier fick honom också svartlistad och han blev nödgad att lämna landet. Men inte förrän han hade gjort den fina
The Naked City, en film inspelad på plats i det sena fyrtiotalets New York. Bara det är en anledning att se filmen, och extramaterialet innehåller också en analys av hur staden används.
