Ni får ursäkta den relativa inaktiviteten här på sistone. Jag har annat att göra, och mycket av det. Men "det" skall väl så småningom resultera i en flod av långa och intressanta inlägg, så håll ut. Här är i alla fall en kommentar i dagens SvD - ej filmrelaterad - om Forum för levande historia, kommunismen och den svenska vänstern.
En sak som grämer mig lite är att redaktören plockade bort en mening, visserligen i parentes men ändå. Där förtydligades att de svenska maoisterna, alltså en annan del av vänstern, hjälpte mina föräldrar. Mamma och pappa drev ett skivbolag för svartlistade tjeckoslovakiska musiker (man gav även ut inspelade pjäser av exempelvis Václav Havel, med dramatikern själv i rollerna) och flertalet av de svenskar som hjälpte till att spela in dem i smyg i Tjeckoslovakien, smuggla tejperna, pressa skivorna i Sverige, och smuggla tillbaka dem (eller distribuera dem i exilen) var maoister. Det är dock en detalj i en större historieskrivning som väntar på att tecknas ner, och bara av marginell betydelse för just det jag skriver om i kommentaren.
6 kommentarer:
Jag gillade verkligen din text. Men vi har ju pratat om dylikt förut, om jag inte minns fel.
Intressant.
Och jag gillade också din text. Läsvärt som det brukar vara när det kommer från dig. Och du har så rätt: var finns antologierna, dokumentärfilmerna där invandrare/flyktingar från forna kommunistländer berättar? Eller exiliranier, för den delen. Det händer förstås att de deltar i debatten men det är precis som du säger - deras erfarenheter används inte sällan som ett sätt att "ursäkta" deras åsikter, inte som viktiga tillskott till debatten, något som kan ge andra kunskap.
Tack båda. Ja, du minns säkert rätt Julia- Det är ett ämne jag återkommer till.
Charlotte: Indeed, just exiliranierna är ett utmärkt exempel eftersom de liknar de tidigare exilösteropeerna i det att de är framgångsrika och har starka internationella nätverk och ändå inte tas på allvar / släpps fram i sådana här sammanhang.
När det gäller dokumentärer och antologier så känner jag lite att det är ett uppdrag vi i den andra generationen får ta tag i. Både här och i de forna diktaturerna.
Jag ska genast stjäla en av redaktionens kameror och gå hem och få mamma att prata.
(Jag gjorde faktiskt ett kort radioinslag på JMK, om tiden innan och efter det att hon kom till Sverige. Jag vill minnas att det var ganska uppskattat.)
Hynek
På vilket sätt ursäktar det maoisterna att dom hjälpte till i att bekämpa Sovjet? Vad var deras syfte om man säger så? Och deras form av kommunism var ju minst lika vedervärdig? Eller?
Anonym: Ingenstans i texten står det att detta ursäktar maoisterna.
Däremot anser jag att det kan bra att komma ihåg att "kommunisterna" inte bara var en massa med ett gemensamt mål. Och att, i en diskussion om skuld, så skall man se till vad individer gjorde, och inte bara vilken falang de tillhörde och vad denna hade för högre mål.
Dessutom är det en intressant paradox att det på ett handfast plan, i detta specifika fall, inte var särskilt många ur det vi idag kallar högern, eller liberala eller socialdemokratiska läger, som erbjöd praktisk hjälp.
Skicka en kommentar