Mattias Nohrborg med sällskap sjösatte i morse den nya sajten triart.se - en VOD-tjänst inramad av essäer, artiklar, kritik och krönikor. Jag bidrar med en debattartikel.
Hur sajten kommer att klara sig i dagens filmklimat återstår att se. Jag är övertygad om att Triart har rätt - film behöver en kontext och en sajt med debattartiklar, essäer och texter om filmerna är naturligtvis rätt väg att gå. En välskriven Murakami-essä - här signerad Kristina Petri och Kristina Lindström - kan säker få en och annan att betala ett par tior för att se Norwegian Wood hellre än att tanka ner den gratis.
Eller kanske har jag fel, kanske är det en utopi och ett tänkande som är helt utraderat hos de flesta idag - det är trots allt inte många klick till en sajt där Tran Anh Hungs film är gratis. Det är tror jag omöjligt att veta hur det ekonomiska underlaget för en sajt av triarts slag ser ut idag (och de som sitter på sifforna för liknande tjänster som MUBI är rätt förtegna om dem) - att intresset för »kvalitetsfilm« är minst lika stort idag som när Nohrborg en gång i tiden startade Triangelfilm, det tror jag. Men jag vet inte om vilja att betala för den är det.
Vad jag däremot vet och tror på är Nohrborgs förmåga att välja ut bra filmer - en förmåga han inte förlorat vilket några av årets godbitar, Apflickorna och Attenberg, visar. Och kurerande och personligt urval är, i dagens era av fullständigt överflöd, ett mycket starkt argument och ett utmärkt varumärke.
Lycka till!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar