En kort liten diskussion/ samtal mellan mig och Anna Serner i Studio Ett. Noterar ett par saker: det är oroväckande att Svenska Filminstitutets VD anser att arbetslöshet och invandrare är svårare saker (långt ifrån folks verklighet?). Vi har inte enbart kultur till verklighetsflykt - Hamilton - utan till att behandla verkligheten omkring oss. Det är viktigt att minnas, och det tycks inte vara något problem för kultursidor och kulturprogram att minnas detta när det handla om exempelvis litteratur. Där kan man vara hur svår som helst och bli stort uppslagen.
Själv tycker jag att det är lite smalare, och längre från folks verklighet, med superagenter som skär halsen av polskor i sömnen, åker till Afrika, fritar vapenskonsulter och spränger folk i luften. Men det är bara jag.
En annan sak man kan notera är att varken jag eller Serner på frågan om när senast en kvalitetsfilm sammanföll med höga publiksiffror svarade »Palme«. Kanske tänkte vi båda spelfilm, men det är ändå remarkabelt efter det är en unik film med unika siffror. Å andra sidan, jag skulle helt överge min tilltro till svenska folket om inte ens en film om Olof Palme hade kunnat bli en publiksuccé på bio.
Den pekar också på lite av det jag är inne på i det korta samtalet: smart marknadsföring (här i form av artiklar och ledartexter strösslade i alla tidningar) och rätt antal kopior på rätt antal platser.
Själv tycker jag att det är lite smalare, och längre från folks verklighet, med superagenter som skär halsen av polskor i sömnen, åker till Afrika, fritar vapenskonsulter och spränger folk i luften. Men det är bara jag.
En annan sak man kan notera är att varken jag eller Serner på frågan om när senast en kvalitetsfilm sammanföll med höga publiksiffror svarade »Palme«. Kanske tänkte vi båda spelfilm, men det är ändå remarkabelt efter det är en unik film med unika siffror. Å andra sidan, jag skulle helt överge min tilltro till svenska folket om inte ens en film om Olof Palme hade kunnat bli en publiksuccé på bio.
Den pekar också på lite av det jag är inne på i det korta samtalet: smart marknadsföring (här i form av artiklar och ledartexter strösslade i alla tidningar) och rätt antal kopior på rätt antal platser.
5 kommentarer:
Visst kan man avundas finlitteraturen utrymmet den får på kultursidorna jämfört med "smalare" film. Men jag tror inte att detta automatiskt leder till försäljningsframgångar. Mycket av det det skrivs om säljs i oerhört små upplagor, några hundra/tusen ex, vilket väl motsvarar besökarsiffrorna på bio.
Som filmintresserad boende utanför Stockholm kan jag bli oerhört frustrerad när filmer som jag har sett fram emot att se visar sig endast visas på en bio i huvudstaden. Man hade ju trott att digital distribution skulle minska problemet med att det finns för få tillgängliga kopior, men icke. Och när man vänder sig till SF och frågar varför så skyller de alltid på filmdistributörerna. SF ser sig som lokaluthyrare och popcornförsäljare, inget annat. Kanske har de rätt i att besluten att inte visa en film mer än på en plats tas någonannanstans. Det är alltid någonannanstans. Jag önskar bara att de kunde vara mer konkreta och hänvisa oss till rätt person så att vi i publiken hade någon att vända oss till och uttrycka våra önskemål.
Jag tror dock inte på hårda statliga regleringar där man tvingar biografer att visa vissa filmer. Jag tycker det låter förfärligt. Tänk om man skulle tvinga bokhandlare att sälja vissa titlar? Jag vill helt enkelt inte leva i ett sådant samhälle.
Jag tror väl mer på att försök verka för ett ökat filmkunnande och filmintresse hos allmänheten i stort. Filmkonsten borde ha en lika självklar plats i skolundervisningen som litteratur.
I all hast: Ja, jag tror ju att det hela hänger ihop. Mer på kultursidor, mer filmkultur, mer bildning - det senare, skolundervisningen, är något jag är inne på en hel del. Och distributionen kommer ju som du påpekar knappast att lösas enbart pga av digitala visningar - utrymmet, salongerna, är fortfarande begränsat.
Ursäkta mig, men vad menar du?
Ja, arbetslöshet och invandring är svårare saker än pang-pang i en uppenbar action.
Men vad försöker du tillskriva mig?
Jessica är som vanligt nyanserad och bra. Jag håller med dig. och i grunden tror jag att du och jag, Hynek, också håller med varandra. Jag ska i fortsättningen försöka använda andra begrepp än "svår" om filmer som Äta, Sova, Dö. Inte för att du skrivit detta blogginlägg, utanför att du har rätt i varför vi inte ska tillskriva filmen att vara svår, när den är varm, inkännande och allmängiltig.
Ursäkta Anna, men om du som VD för SFI säger att det är "ett svårt ämne" när man "skildrar arbetslöshet och tillvaron för invandrare" - då förstår jag inte riktigt vad jag försöker tillskriva dig annat än vad du faktiskt säger. Jag försöker tillskriva dig precis detta: att du som VD för SFI säger att detta är svårare saker än en pang-pang action - och att jag tycker att det är ett allvarligt signalproblem för er att ni deltar i uppdelningen av filmer i denna skala, särskilt när det är lättare att producera/ brett få ut Hamiltons än Äta sova dös i Sverige (inte minst i termer av ekonomiskt stöd). Jag tycker inte att det finns något inneboende i detta (ämnena) som gör det svårare, utan om hur det paketeras och presenteras. I det här fallet ser jag inga större problem med paketeringen och presentationen - själva berättelsen i Äta sova dö är inte svår, det svåra (som du sa, att nå igenom bruset) är att del inte marknadsförs ordentligt, att film inte har del i en debatt, att film så tydligt delats upp i brett och smålt, svårt och enkelt - eller "ytligt". För mig är ytligt något som också kan vara extremt negativt - Palmefilmen är knappast ytlig med hundratusentals personer gick och såg den. Filmer om förintelsen tar upp ett extremt svårt ämne - ett ämne som till skillnad från arbetslöshet och tillvaron för invandrare inte finns mitt ibland oss idag - men drar mycket folk till biograferna. Så vad jag ville säga med vad jag "tillskrev dig" är detta: jag tycker att det är ett problem att du redan med den första meningen i ett samtal om den här filmen definierade filmens ämnen som en del av något svårt, när det är stora i människors vardag förekommande frågor (och extra intressant eftersom vårt samtal klipptes in direkt från ett inslag om en varslad man). Något annat än detta försöker jag inte tillskriva dig.
.. men ja, det finns mycket kring detta vi är överens om. det finns oändligt många anledningar till svårigheten för vissa filmer på bio, och de 9 minuter vi hade igår hann inte ens öppna ett samtal. T ex är det som Jessica tar upp, som jag skrivit om ett flertal gånger, ett stort problem - situationen utanför Stockholm är ett dåligt skämt.
Skicka en kommentar