Hej och hå. Antalet inlägg om att Juno är en antiabortfilm växer stadigt under recensionen på svd.se. Men att göra en film om en kvinna/flicka som gör ett aktivt val - ett val som dessutom skildras i filmen, där abort aldrig fördöms - kan väl inte rubriceras som en antiabortfilm för att just den kvinnan inte gör abort? När jag såg Juno i höstas tyckte jag att det var besvärande - och tycker det fortfarande - att filmen kommer samtidigt som andra framgångsrika komedier (På smällen) som talar till en tonårspublik, där abort inte verkar vara ett alternativ även när situationen är bedrövlig. Och jag blev illa berörd av hur abortkliniken framställs i Juno. Det är anledningen till att mitt "Se också"-tips i dagens tidning var Alexander Paynes Citizen Ruth.
Men i sig tycker jag inte att Juno är besvärande eftersom filmen tvärtom många påståenden visar en stark och självständig ung kvinna. Det är något synnerligen ovanligt i amerikanska (tonårs)komedier för tillfället.
Hur som - nu är det dags för den göteborska snålblåsten och förhoppningsfilm bra filmer och en bra invigningsfest.
2 kommentarer:
Samma sak händer i USA - jag tror att det handlar om att man, för att använda deras termer, glömmer att pro-choice handlar om rätten att välja, inte rätten att välja abort.
Din recension gjorde mig glad (det är säkert vansinnigt oproffsigt att säga så) och fick mig att önska att jag hade mer utrymme att skriva mina.
Kan verkligen inte bestämma mig angående den här filmen. Vissa scener är bland det bästa jag sett, andra (i ärlighetens namn ganska många) är så pass pinsamma att det inte går att titta överhuvudtaget. Dialogen är överlag något krystad, huvudpersonen är på många sätt en direkt intetsägande person och en lätt sötsliskig doft av indiepop ligger hela tiden i luften. Jag vet inte riktigt alltså..
Men man kanske ska lita på en filmvetare?
Skicka en kommentar