Det känns som om det med "nya" SFI dykt upp ett mer uttalat, och alltmer tilltagande, nervöst sneglande på internationella "filmmarknader". Det är en farlig väg som i värsta fall leder till urvattnade europuddingar. Det är tur att folk gör film ändå - filmer som Ping Pong-kingen eller Låt den rätte komma in, med en tydlig prägel som vågar ha detaljer som kanske inte riktigt kan förstås av en "internationell" publik.
Läs Anne Applebaums artikel i New York Review of Books om Andrzej Wajdas senaste film Katyn, där hon skriver om en film som definitivt inte fungerar internationellt (såvida du inte är mycket väl förtrogen med Polens historia) - men som vågar sig på att föra en konversation med en begränsad publik. Den publikenuppgår i och för sig går till sådär en 40 miljoner personer. Men ändå - det är tanken som räknas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar