Kul med någon som är lite positiv kring svensk film.... Jannike Åhlund skriver klokt om att svenska filmare borde hänga i Götet även om de inte har en egen film på plats. Kreativt utbyte och allt det där. Eller bara hederlig fylla under taket på Riverton.
Hur som - Åhlund har sett Ping-Pongkingen, Låt den rätte komma in, Varg och Himlens Hjärta och skäms för att hon skällt ut svensk film. Jag har sett de första två och Jens Jonssons film skulle kanske få en fyra på min SvD-tärning: den hade verkligen behövt någon som täljde i kanterna. Jag håller med min kollega Jan Söderqvist så mycket att jag inte behöver skriva något mer utförligt. Läs själva vad han skriver. Låt den rätte komma in är det bästa som har hänt svensk film på mycket länge. Jag hoppas hon har rätt. Sen skriver Åhlund om de utmärkta svenska kortfilmerna som inger hopp, men det är nu ingen nyhet. Bra kortfilm har vi haft länge i det här landet, men vi har saknat en industri/ett institut som verkat för att dessa talanger skall få jobba på långfilmssidan (cue Jonsson).
Delvis om detta har jag skrivit en betydligt mycket bittrare och gnälligare kommentar i dagens SvD där jag diskuterar behovet av långsiktigare projekt, i likhet med danskarnas New Danish Screen och RÅ Film. Något som plockar upp och utvecklar framtidens talanger alltså. När jag brukar gnälla om behovet av detta i Sverige så säger folk alltid "Rookie". Jag tror det när jag ser det, svarar jag. Att det står "nyskapande" på hemsidan för Rookieprojektet betyder inte att det blir nyskapande. Jag vill veta hur man tänker och hur man skall gå till väga för att det verkligen skall bli nyskapande. Ett exempel på feltänket: I Danmark tillsätter man inte bara filmkonsulenter att bedöma bidrag till RÅ-film, utan även folk från andra kreativa sektorer. Ansvarig för Rookie är en -1! - person. Andrea Östlund ger visserligen ett utmärkt intryck, men det säger sig självt att blir en viss skillnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar