måndag 12 maj 2008

Medborgare Václav Havel åker på semester


Apropå dokumentärer om Östeuropa så fick jag tag i en film från häromåret med titeln Citizen Václav Havel goes on vacation. Filmen, gjord av den tjeckiske regissören Jan Novák som emigrerade till Chicago när han var tonåring, handlar om en semesterresa Havel företog sommaren 1985. Den dåvarande dissidenten var mellan fängelsestraff, han satt ömsom i husarrest och kastades ömsom i häktet under 48 timmar (och när hemliga polisen ville vara extra jävliga plockade de upp honom på spårvagnsstationen efter de lagliga 48 timmar han just suttit - och kastade in honom två dygn till). För att testa myndigheterna åkte Havel på en resa runt Tjeckoslovakien där han besökte dissidentvänner på olika håll i landet.

Havel skrev ett brev till inrikesministern där han berättade om sina planer, för att peka på det absurda i regimens beteende - och att de konstant bröt mot sina egna lagar, avlyssnade sina medborgare och öppnade deras post. Även om de ständigt "skuggade" Havel - rätt missvisande uttryck för vad de gjorde: de låg så få steg bakom att det snarare handlade om medvetna trakasserier: alla som träffade Havel, om så bara kassörskan på snabbköpet, fick legitimera sig - så var de alltid på plats vart han än kom, vilket bevisade att de öppnade posten eller lyssnade på telefonsamtalen. Det var samma strategi som låg bakom grundandet av Charta 77 - med det bedrägligt enkla syftet att uppmana regimen att följa den konvention om mänskliga rättigheter som de själva raticifierat.

Genom detta utsnitt ur decennier av diktatur berättar Novák om fängelsevistelserna - Havel intervjuas själv om strategierna man som politisk fånger måste ha för att klara sig i ett fängelse för hårda kriminella - förföljelserna, husrannsakningarna, övergreppen och de olika sätt man kunde gömma samizdats (illegala böcker och andra dokument) - och mycket mer.

Men som alla bra dokumentärer om de livet bakom järnridån ställs också frågor om det kollektiva minnet: Novak kontrasterar det som skedde sommaren 1985, när över 300 polismän runt om i landet följde Havel och hans vänner, med tv-nyheterna från samma tid, där inslagen handlar om skörden (dålig, men arbetarna jobbar hårt) och kontroller av priserna i snabbköp (reportern blir blåst på 40 öre och butiken får böta). Filmen inleds med underbara bilder från den årliga tv-sända Spartakiaden - en idrottsuppvisning i massformat av det slag som diktaturer alltid excellerat i (vi lär få se en del av den varan under OS).

För mig finns det ett extra lager av minne: jag får en bild av hur det såg ut i Tjeckoslovakien 1985 - vad det var mina föräldrar stred för, och emot, härifrån. Jag kan blunda och minnas vad vi gjorde sommaren 1985, och kanske få en glimt av vart mina föräldrars tankar var då och då.

Knappast något formmässigt mästerverk - men en högintressant film för den som vill veta hur det såg ut Tjeckoslovakien för snart 25 år sedan, och tänka några varv till kring det här med motstånd.

Se trailer här

Ja, just - inte att förväxla med den nya dokumentärfilmen Občan Havel (Citizen Havel) som just nu går på varannan biograf i Tjeckien, visades i Berlin och - har en lite fågel viskat i mitt öra - kommer att visas i något sammanhang i Stockholm till hösten. Den har fått mycket beröm av kritikerna, och jag skall försöka se den när jag är i Prag under veckan.

5 kommentarer:

Julia sa...

Är du inblandad?

http://www.slav.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=6623&a=40284

Hynek Pallas sa...

Jag har blivit tillfrågad, vi får se...

Julia sa...

Ämen komigen. Jag har faktiskt anmält mig (för det faktum att jag gjort slut på mina CSN-veckor, har två examina och en yrkesutbildning, och ska ut i verkligheten, ska väl inte få hindra mig...)

Hynek Pallas sa...

jag lovar - jag försöker inte vara svår. Det handlar bara om att mitt liv och schema är ett stort skämt just nu. Hösten är på samma gång ett mycler av dubbelbokningar och eventuellt ett vitt blad. Jag skall föreläsa om tjeckoslovakisk film kring 68 (förstås) i ett annat sammanhang ungefär samtidigt. Det här ämnet ligger mig närmare om hjärtat, men jag vet ännu inte om jag kan just då. Ungefär så enkelt är det.

Julia sa...

Ok, jag kan väl acceptera det som förklaring. Du blir villkorligt ursäktad. =)