Av alla nya filmer på den Franska filmfestivalen så har jag faktiskt bara ett en, Claude Millers Un secret, som tävlade i Montréal (jag skrev lite om den, och resten av festivalen, här). Jag tyckte inte att den polerade litterära adaptionen hörde hemma där - filmerna inom tävlan hade i övrigt en sammanlagd budget som kanske nådde upp till Millers filmpengar - men det är helt klart en sevärd, och väldigt snygg, film.
Genom återblickar väver Miller ihop minnen och berättelser (nej, det är inte alltid samma sak) om en judisk familj i andra världskrigets Frankrike. Den atletiske familjefadern Max är jude, men på gränsen till vad vi skulle kalla för självförnekande. Hans fru Hannah, och hennes föräldrar, är desto mer traditionella. I enlighet med titeln finns det en fet hemlighet begravd i filmen, vilken inte skall avslöjas, men den hänger starkt ihop med hur dessa karaktärer ser på sig själva och använder det för sin överlevnad. Un secret handlar överhuvudtaget om slitningarna mellan att (under den nazistiska ockupationen) förneka eller bejaka sin judiska identitet. Även om Miller inte drar på några kopplingar till dagens integrationsproblem i stora delar av Europa, så tror jag ändå att de flesta alerta tittare funderar kring den frågan när de ser filmen.
Jag är säker på att det finns mer sevärt på festivalen, och jag hoppas att jag lyckas komma iväg på några filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar