Kimberley Pierce Stop-Loss. Märkligt att den övriga svenska kritiken är så ljummen (här, här och här - man undrar om Expressen filmkritiker ens sett filmen, när hon skriver att "man matas med patriotiskt gödningsmedel". Eh?)
Visst ger filmen ett ojämnt intryck, men det är också hela poängen. Till skillnad från den gravt överskattade In the valley of Elah fångar Pierce något av den förvirring som finns i den här situationen, och undviker helt - till skillnad från Paul Haggis film - tunga, onödiga symboler.
fredag 20 juni 2008
måndag 16 juni 2008
Expo 58 - understreckare
Min understreckare i söndagens SvD handlar om Tjeckoslovakiens paviljong på världsutställning i Bryssel 1958, och vilka konsekvenser denna fick på det tjeckoslovakiska samhället. Innehållet i paviljongen visas under sommaren på en utställning i Prag.
fredag 13 juni 2008
torsdag 12 juni 2008
100 miljoner till produktion av svensk film, uppdaterat
Nedanstående pressmeddelande inkom just (scrolla ner, i blått). Nyckelmeningen är denna: Stödet gäller filmer med stor publikpotential och urvalet ska ske på marknadsmässiga grunder (finansieringsgrad, distribution, upphovsmännens track record m m).
Om det innebär att mer pengar frigörs till projekt som inte uppfyller ovanstående kriterier, då är det mycket bra. Jag tror dock att chansen att detta händer är liten - kalla det en ryggradskänsla - och då är det nog mindre bra. Kanske kunde svenskt filmliv behövt pengarna på andra sätt i det läge vi befinner oss? Jag lär återkomma till den här saken när jag har funderat några varv.
UPPDATERING: I dagens SvD och DN intervjuas Cissi Elwin och - bara i DN - Peter Hald. I SvDs artikel får man intrycket av att det här nya förhandsstödet kommer att finnas kvar även efter att potten är slut, men att pengarna i framtiden kommer att tas från de befintliga 75 miljonerna. I sådana fall är det riktigt illa. I DN antyds mer att det kommer att återkomma varje gång det finns "frysta" efterhandspengar att ta av. På en direkt fråga om konsulenterna nu kan ge mer pengar till "smala" filmer låter svaret som ett ja i teorin och ett nej i praktiken.
Pengarna kommer främst gå till produktioner som redan har mycket kapital utifrån, med stora namn bland alla inblandade. Vad det rör sig om är de stora nationella produktionerna - som Arn, eller alla dessa deckarfilmatiseringar och Göta Kanal, bottennappet och Vi hade i alla fall tur med vädret, igen och igen och igen - som har marginellt eller ingen publik utanför landets gränser, men kan fylla biograferna inom gränserna. Bioägarnas våta dröm och sista halmstrå, helt enkelt. Det är också därför Elwin kan säga att finansieringen av dessa filmer är viktig eftersom de då bidrar med sina tio procent enligt filmavtalet. Pengar, som dessa hundra miljoner, som kunnat och kan gå tillbaka till smalare film, men nu alltså används till att finansiera kallt kalkylerad kommersialism (baserad på "objektiva kriterier" som regissörens "track-record" och de tunga skådespelarnamnen). Man kan nog säga att SFIs ledning med dessa formuleringar om "objektivitet" baserad på marknadsekonomiska principer, och de politiker som gått in och frigjort pengarna med dessa förbehåll, härmed utarmat filmavtalet på de kvalitetstänk som en gång funnits. Det betyder inte att jag tycker att filmavtalet skall skrotas, men stöpas om i grunden. Mer om det nedan.
- - - -
Apropå svensk filmproduktion, SFI och så vidare, läs två krönikor på filmnyheterna.se: Jannike Åhlunds om kortfilm som görs utanför systemet och att talanger kanske tuktas av stödsystemet. Jag kan bara instämma, med tanke på hur det är utformat nu så är nålsögat för att komma åt pengarna mindre - och därmed växer graden av villighet till anpassning hos "talangerna" för att, exempelvis, tilltala ett tungt produktionsbolag som kan söka pengar åt en.
Den andra krönikan, av Göran Olsson och Jenny Örnborn, är jag mer tveksam till. De vill "av demokratiska skäl", skrota filmavtalet. Men bara för att det, i deras ögon, inte är förståeligt - betyder det att det måste skrotas? Varför inte leta efter en möjlighet att fullständigt ommöblera den svenska filmpolitiken? Vet de inte att det är fruktansvärt mycket svårare att bygga upp det som en gång skrotats, än att försöka ändra på det? Jag är rädd för att om man en gång avskaffar offentliga medel till svensk film - och SFI - då kommer det bli oerhört svårt att övertyga en regering - oavsett färg, men betydligt mycket svårare med den färg vi har nu - eller olika i filmapparaten aktiva delar, om behovet av en sådan finansiering. Alltså, jag fattar att de båda vill ha en statlig filmpolitik på något vis, men jag tror att denna sak kan - och bör - diskuteras med ett existerande filmavtal och en tanke på något liknande i framtiden, men med helt nya förtsättning, bara det i långa loppet står oberoende av nyckfulla politikers händer.
En sak håller jag dock med om - Filmhuset ute på Gärdet, som de skriver så här om:
Filmhuset. Kan man göra något annat än att möblera om för att få det till det bör vara? En riktig plats för folk som skapar rörliga bilder. Om området Filmhuset inte definieras med en funktion i ett filmavtal eller filmpolitik, så är det ju en risk att det i framtiden säljs.
Som en person med kontor i huset kan jag bara säga - word!
------------
100 miljoner till produktion av svensk film
Idag har regeringen fattat beslut om ett nytt produktionsstöd för svensk film. Den nya stödformen har initierats av Svenska Filminstitutet i samarbete med Sveriges Filmproducenter och godkänts av Filmavtalets parter.
Den nya ordningen innebär att det nu finns ytterligare ett sätt att söka pengar på, förutom det ordinarie systemet med konsulenter. Stödet gäller filmer med stor publikpotential och urvalet ska ske på marknadsmässiga grunder (finansieringsgrad, distribution, upphovsmännens track record m m).
Pengarna kommer från det publikrelaterade stöd som enligt filmavtalet ska betalas ut i efterskott till filmer som nått en stor publik. Här har de senaste åren bildats ett överskott som nu används för att istället stödja produktioner på förhand. Liknande stöd har varit vitaliserande i både Danmark och Norge.
Detaljkriterierna utarbetas på Filminstitutet just nu och stödet kommer inom kort att utlysas för ansökningar. Deadline beräknas bli i mitten av augusti. Ytterligare ett ansökningstillfälle kommer att ske senare i höst. Just nu finns 100 miljoner kronor i potten. Stödet kommer att finnas kvar så länge överskottet består.
- Det känns enormt glädjande att pengar som varit låsta nu frigörs och kan användas för en kraftfull satsning på svensk filmproduktion. Detta kommer att ytterligare förstärka den framgångsvåg som vi nu börjar surfa på, säger Cissi Elwin, VD Svenska Filminstitutet.
Om det innebär att mer pengar frigörs till projekt som inte uppfyller ovanstående kriterier, då är det mycket bra. Jag tror dock att chansen att detta händer är liten - kalla det en ryggradskänsla - och då är det nog mindre bra. Kanske kunde svenskt filmliv behövt pengarna på andra sätt i det läge vi befinner oss? Jag lär återkomma till den här saken när jag har funderat några varv.
UPPDATERING: I dagens SvD och DN intervjuas Cissi Elwin och - bara i DN - Peter Hald. I SvDs artikel får man intrycket av att det här nya förhandsstödet kommer att finnas kvar även efter att potten är slut, men att pengarna i framtiden kommer att tas från de befintliga 75 miljonerna. I sådana fall är det riktigt illa. I DN antyds mer att det kommer att återkomma varje gång det finns "frysta" efterhandspengar att ta av. På en direkt fråga om konsulenterna nu kan ge mer pengar till "smala" filmer låter svaret som ett ja i teorin och ett nej i praktiken.
Pengarna kommer främst gå till produktioner som redan har mycket kapital utifrån, med stora namn bland alla inblandade. Vad det rör sig om är de stora nationella produktionerna - som Arn, eller alla dessa deckarfilmatiseringar och Göta Kanal, bottennappet och Vi hade i alla fall tur med vädret, igen och igen och igen - som har marginellt eller ingen publik utanför landets gränser, men kan fylla biograferna inom gränserna. Bioägarnas våta dröm och sista halmstrå, helt enkelt. Det är också därför Elwin kan säga att finansieringen av dessa filmer är viktig eftersom de då bidrar med sina tio procent enligt filmavtalet. Pengar, som dessa hundra miljoner, som kunnat och kan gå tillbaka till smalare film, men nu alltså används till att finansiera kallt kalkylerad kommersialism (baserad på "objektiva kriterier" som regissörens "track-record" och de tunga skådespelarnamnen). Man kan nog säga att SFIs ledning med dessa formuleringar om "objektivitet" baserad på marknadsekonomiska principer, och de politiker som gått in och frigjort pengarna med dessa förbehåll, härmed utarmat filmavtalet på de kvalitetstänk som en gång funnits. Det betyder inte att jag tycker att filmavtalet skall skrotas, men stöpas om i grunden. Mer om det nedan.
- - - -
Apropå svensk filmproduktion, SFI och så vidare, läs två krönikor på filmnyheterna.se: Jannike Åhlunds om kortfilm som görs utanför systemet och att talanger kanske tuktas av stödsystemet. Jag kan bara instämma, med tanke på hur det är utformat nu så är nålsögat för att komma åt pengarna mindre - och därmed växer graden av villighet till anpassning hos "talangerna" för att, exempelvis, tilltala ett tungt produktionsbolag som kan söka pengar åt en.
Den andra krönikan, av Göran Olsson och Jenny Örnborn, är jag mer tveksam till. De vill "av demokratiska skäl", skrota filmavtalet. Men bara för att det, i deras ögon, inte är förståeligt - betyder det att det måste skrotas? Varför inte leta efter en möjlighet att fullständigt ommöblera den svenska filmpolitiken? Vet de inte att det är fruktansvärt mycket svårare att bygga upp det som en gång skrotats, än att försöka ändra på det? Jag är rädd för att om man en gång avskaffar offentliga medel till svensk film - och SFI - då kommer det bli oerhört svårt att övertyga en regering - oavsett färg, men betydligt mycket svårare med den färg vi har nu - eller olika i filmapparaten aktiva delar, om behovet av en sådan finansiering. Alltså, jag fattar att de båda vill ha en statlig filmpolitik på något vis, men jag tror att denna sak kan - och bör - diskuteras med ett existerande filmavtal och en tanke på något liknande i framtiden, men med helt nya förtsättning, bara det i långa loppet står oberoende av nyckfulla politikers händer.
En sak håller jag dock med om - Filmhuset ute på Gärdet, som de skriver så här om:
Filmhuset. Kan man göra något annat än att möblera om för att få det till det bör vara? En riktig plats för folk som skapar rörliga bilder. Om området Filmhuset inte definieras med en funktion i ett filmavtal eller filmpolitik, så är det ju en risk att det i framtiden säljs.
Som en person med kontor i huset kan jag bara säga - word!
------------
100 miljoner till produktion av svensk film
Idag har regeringen fattat beslut om ett nytt produktionsstöd för svensk film. Den nya stödformen har initierats av Svenska Filminstitutet i samarbete med Sveriges Filmproducenter och godkänts av Filmavtalets parter.
Den nya ordningen innebär att det nu finns ytterligare ett sätt att söka pengar på, förutom det ordinarie systemet med konsulenter. Stödet gäller filmer med stor publikpotential och urvalet ska ske på marknadsmässiga grunder (finansieringsgrad, distribution, upphovsmännens track record m m).
Pengarna kommer från det publikrelaterade stöd som enligt filmavtalet ska betalas ut i efterskott till filmer som nått en stor publik. Här har de senaste åren bildats ett överskott som nu används för att istället stödja produktioner på förhand. Liknande stöd har varit vitaliserande i både Danmark och Norge.
Detaljkriterierna utarbetas på Filminstitutet just nu och stödet kommer inom kort att utlysas för ansökningar. Deadline beräknas bli i mitten av augusti. Ytterligare ett ansökningstillfälle kommer att ske senare i höst. Just nu finns 100 miljoner kronor i potten. Stödet kommer att finnas kvar så länge överskottet består.
- Det känns enormt glädjande att pengar som varit låsta nu frigörs och kan användas för en kraftfull satsning på svensk filmproduktion. Detta kommer att ytterligare förstärka den framgångsvåg som vi nu börjar surfa på, säger Cissi Elwin, VD Svenska Filminstitutet.
onsdag 11 juni 2008
Inside - À l'intérieur
Sen den stund då jag som lågstadiegrabb såg Alien hemma hos min videokompis - han den där som var först i kvarteret med videobandspelare - har jag sett mycket fruktansvärda, vidriga och osmakliga filmer. Filmer som tävlar i att vara så bestialiska det bara går. För det mesta väcker dessa filmer bara löje hos mig, eftersom de sällan lyckas med - eller ens strävar efter - att kombinera det tanklösa slashandet med en passabel historia, dramaturgi, eller ens lite teknisk briljans. Det är helt enkelt ingen slump att extrem våldsfilm hamnar i samma kroppsfilmskategori som porr.Men nu har jag sett det finaste exemplet sedan... ja, kanske någonsin, på en blodig våldsrulle som lyckas kombinera ett helt sanslöst karvande, huggande och skjutande med intrig (enkel och välfungerande) och en nagelbitarspänning som byggs upp av dramaturgiska idéer, obehagligt foto och ännu obehagligare ljud - den elektroniska motsvarigheten till naglar på svarta tavlan - som alltsammans samverkar till att skapa en film som är helt fruktansvärd.
Inside, eller À l'intérieur som den franska originaltiteln (ja, den är fransk!) lyder, handlar om en gravid kvinna som förlorar sin man i en svår bilolycka. Natten innan hon skall till sjukhuset för att föda sitt barn tar sig en främmande kvinna in i hennes hus och går loss på henne med alla tillhyggen hon kan hitta. Inkräktaren - spelad av en Beatrice Dalle som gjord för psykisk terror - är den läskigaste filmpsykopat som vandrat på celluloiden på många år. Inte ett förskönande humoristiskt drag - bara ren och skär mental härdsmälta med en vass sax i händerna.
Liksom i den franska skräckfilmen Frontière(s) - även den från 2007 - finns här en del politiska undertoner, när upploppen i Paris kryper in i filmen. Men jämfört med Frontière(s) - där ett gäng invandrarungdomar lämnar ett Paris som fallit under en fascistisk president (misstänkt lik den nuvarande) bara för att hamna på ett värdshus som drivs av inavlade nynazister -
är det i À l'intérieur subtilt. Fast visst kan den som vill göra (över)tolkningar som går i linje med de övergrepp som begås i de franska förorterna och den belägringskänla som råder där.
Inspirationen bakom À l'intérieur är lika delar Alien, Cronenbergs filmer, Blow-Up och säkert mycket mer som skräckfantasterna kan få vaska fram. De framskulpterade kroppskadorna som vi får se - med ett klimax i en avslutande panorering som är alldeles, alldeles för mycket - är bland det bästa jag har sett i bodyhorrorväg.
À l'intérieur är verkligen en frisk fläkt som förhoppningsvis kan rensa kostymfilms- och relationsdrameluften på nästa franska filmfestival.
Och som jag garanterat kommer att ta upp nästa gång jag hör nån säga att de "gillar fransk film".
torsdag 5 juni 2008
Veckans recension - Speed Racer
Skriver jag om i Svd och pratar jag om i Kino. fLm-bloggen - som jag knyckt bilden ovan ifrån - kallar Speed Racer för "en fantastisk film". Men för mig kan inte en film vara fantastisk, trots att den på många sätt är visuellt enastående, om historien är så tråkig att jag vrider mig i spasmer. Jag tyckte dock att det var maffigt att sitta långt fram i salongen och bli översköljd av bilderna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
