Är i Toronto på filmfestival. Och det är precis lika svårt som vanligt att hålla löftena om att festivalblogga. När det ambitiösa schemat väl är skrivet så inser man att, just det, jag måste ju äta och andas ibland också.Är inne på andra festivaldygnet och har hunnit med sju filmer så här långt - och fyra fester. Igår var det party för Jesper Ganslandts Apan, men jag såg inte filmen förrän i morse. Det var ett både smart och osmart drag - jag hade inte uppskattat att gå på fest direkt efter den grava, om än distanserade, dos ångest som filmens åttio minuter är.
Å andra sidan kände jag mig snudd på lika uppåt som Olle Sarris karaktär i morse, och mådde efter ett tag ungefär lika illa. Så nej, Apan är definitivt ingen bakfylle-film. Och ta för guds skull inte med en dejt på den, han eller hon kommer att tolka det valet som en psykisk störning.
Men även om jag har ramlat omkring som en jetlaggad och festivaltrött zombie mellan dagens visningar så har jag kunnat glädja mig åt att det finns en grupp besökare som ser betydligt mycket värre ut - journalisthorderna som anlände från Venedig under natten ser alla ut att behöva intensivvård.
Nu ser jag i alla fall fram emot att plöja igenom årets filmutbud, som är magiskt bra. Jag lovar att återkomma om den saken men det lär dröja.
1 kommentar:
Det låter som om du har det bra :-)!
Skicka en kommentar