Ett komplement för vår tid

DN återger i en notis den SFI-rapport som visar att sju av Sveriges tjugo största städer saknar "komplementsbiograf". Så ni vet att numer är alltså alla filmer vid sidan av svenska och amerikanska blockbusters komplement... Skämt åsido - även om den nykläckta termen verkligen är sämre än både "smalfilm" och "kvalitetsfilm" på samma gång - så är det inga roliga siffror.

Man kan förledas att tro att det är en ljuspunkt att ingenting har hänt de senaste tio åren när det gäller vilka filmer som visas och vilka länder de kommer ifrån - men jag skulle påstå att det är illa att vi inte har sett en utveckling under en tid då flera nya filmländer har seglat upp, under en tid då filmskapandet har blivit mer tillgängligt, när det finns allt fler festivaler (internationellt) att se och plocka hem filmer ifrån.

Undantaget är de år då Astoria fanns representerad i flera städer, eller vad sägs om det här stycket:


"I Linköping, den av de nämnda städerna som har flest invånare, visades 45 av de 85
europeiska långfilmer som hade premiär 2005, det år då Astoria etablerades. Under
2010 hade antalet sjunkit till 22 titlar. Som framgår av Diagram 1 har trenden varit
motsatt i Lund, där antalet visade nya europeiska filmer istället har ökat till 65 titlar."


Tänk på de debatter som blev i svenska medier när det uppmärksammades att färre utländska titlar från andra språk översattes till svenska. Men utveckling av det här slaget kan mer eller mindre fortgå hur det vill på filmens område.

Sammanfattningen och slutsatserna i utredningen speglar väl vad jag härom månaden skrev (här och här i lite olika form) om biografer och filmutbud utanför storstäderna - när filmen väl kommer på VOD eller DVD så är risken stor att den försvinner i mängden eftersom den inte uppmärksammas.

Som jag skrev då - det hela är en demokratifråga, och som de flesta sådana kan den därför inte överlämnas till "marknaden". Den har nämligen en lustig förmåga att förvandla för människan centrala vitaminer till komplement.