Bara sådär en sak inför helgen som jag har gått och retat mig på i några veckor. Häromdagen var jag på Filmfestivalens kontor och såg på anslagstavlan rubriken "Lisa Aschan kan få fem miljoner kronor" (eller något i den stilen).
Hela den här grejen med det kvinnliga långfilmstipendiet är bara för märklig. Här "tävlar" alltså en regissör som Lisa Aschan och en etablerad manusförfattare som Jane Magnusson (tillika Guldbagge-belönad dokumentärfilmare) om en summa som motsvarar mindre än vad Aschan fick i stöd för en svensk lågbudgetfilm i Rookieprojektet.
Ingen skugga över säg Stina Bergman - som mot alla odds och utan mycket till finansiering drivit igenom och själv distribuerat en långfilm. Eller galleristen Wing-Wee Wu. Som inte ens finns i SFIs databas över svenska filmarbetare. Tvärtom: de senare borde vara självklara som tävlande om fem miljoner - de förra borde få ett ordentligt stöd av institutet utan att ingå i märkliga tävlingar (blir det frågesport också?).
För den springande punkten är att Filminstitutet överhuvudtaget är involverat. (Jag skulle vara intresserad av att se om någon av de inblandade redan sökt med sitt projekt och fått avslag.) Dels vore inte blandningen av regissörer möjlig om de inblandade var män, och dels är institutets uppgift att se talanger och ge dem ordentliga utvecklingsbidrag och produktionsstöd. Nu händer säkert det med Aschan (till exempel) ändå - allt annat vore häpnadsväckande. Men det är ändå en märklig situation.
Fem miljoner? Det låter säkert jättemycket. Men som jag skriver ovan fick en lågbudgetfilm åtta miljoner i Rookieprojektet. I en diskussion om den här saken var det någon som svarade mig att det är en bra grundplåt. Ja, om det var en vanlig produktion - men filmen måste göras på ett år.
Ring runt bland svenska produktionsbolag och kolla hur mycket extra de vill satsa i en sådan film (jag hoppas naturligtvis att någon vill det - men med tanke på vad film kostar och vilken tid det tar är jag klart tveksam).
Det hela påminner mycket, alltför mycket, om den där hemska timmen jag upplevde på biografen Rigoletto för ett par år sedan när ett gäng svenska filmkvinnor inte fick vara REGISSÖRER utan KVINNOR som fick ett litet utvecklingsstöd och tacksamt skulle stå på en scen och vara glada över det som deras manliga motsvarigheter per automatik och i det tysta (utvecklingsstöd är i vanliga fall inte offentliga) får på löpande band. Jag skrev om det hela här och här och skulle vara mycket nyfiken på att veta hur det gick för dessa regissörer - blev det några produktionsstöd? Det här var alltså vid samma tillfälle som Apflickorna avtäcktes i sin linda - så vi borde i sådana fall ha sett konkreta resultat vid det här laget. (Uppdatering: i det här inlägget hittade jag listan på filmer - tror jag vet att ett eller kanske två projekt är igång).
Sådär, nu kan ni få ta helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
hear hear!
hear hear. i det här inlägget finns förresten listan på filmer som fick stöd på rigoletto för två år sedan. någon som känner igen projekt som är i produktion/ klara? http://hynek-pallas.blogspot.com/2009_10_01_archive.html
Googla och du ska finna: flera av projekten står som färdiga projekt 2010/ 2011 på SFIs sida, filmer som i alla fall inte jag har sett eller hört talas om. Andra har datum 2012. Den enda (!) film som har andra träffar än mitt inlägg och SFIs databas - det är Gabriela Pichlers Äta Sova Dö. I vissa fall tycks upphovsmännen i alla fall ha andra projekt på gång, så pengarna är säkert väl spenderade. Men är det någon mer än Lisa James larsson - vars film EGO fått produktionsstöd - och Pichler, som faktiskt fick produktionsstöd? I sammanhanget - med tanke på hur och varför projekten presenterades - en inte helt oväsentlig fråga till SFI.
Mycket märklig satsning som borde granskas.
Framförallt när en av dom få filmregissörerna av kvinnokön i nutida Sverige med chans att dra igång en normal budgetterad långfilm vinner.
Dessutom: stödet ger 5 miljoner totalt men vid förfrågan visade det sig att mindre än 2 miljoner av dessa fem skulle vara cash.
Så stipendiet skulle ge miljoner i form av utrustning/efterbearbetning. Mycket märkligt. Mindre än 2 miljoner i kontanter är extremt lite även för en lågbudgetproduktion. Det är ett skämt. Så dom flesta som sökte siktade på att få utvecklingspengarna.
Stina Bergmans projekt befinner sig i manusstadiet. Också märkligt med tanke på att filmerna skulle vara redo att spelas in direkt.
Också vid förfrågan inför ansökningen sas det att detta är en enskilt stöd "om regissören fått stöd från SFI kan den inte få stipendiet".
Så återstår den stora frågan: om filmkonsulenterna upplevs som ett stop av många kvinnor för att få igång filmprojekt, varför satt en av dom vid juryn?
Hej. Du kommer med mer intressanta info om detta än jag visste. Kan du mejla mig Hynek.pallas (at) gmail. Com
... Och naturligtvis paradoxen i att de i flera fall sökt, inte fått pengar från Sfi - men av en av deras konsulenter bedömer i denna jury. Hela grejen är så märklig.
Skicka en kommentar