Akademien och stipendierna

Fick ett flash om att en författare tackat nej till ett stipendium från Svenska Akademien. Fick flashback till när ingen kulturredaktion ville publicera denna text om det sjuka med kulturarbetares beroendeställning.

Stipendier är ett i bästa fall märkligt lotteri. Jag tror att författande (och annat) kan finansieras på betydligt mycket sundare vis. Menar man allvar med kulturens vikt för samhälle och demokrati och vad det nu är för honnörsord som brukar eka när kulturministrar tar i så har läget för förändring aldrig varit mer gynnsamt.

»Det rör sig inte om fantasisummor, utan den trygghet som betalda basomkostnader innebär. För det får man idel vinster: fler som vill verka som kulturskribenter söker sig till längre studier och förkovran; friare skribenter som har råd att skriva i publikationer med ringa medel samt ett breddat utbud på sidorna. Och Akademiens betydelse kommer knappast att minska – men möjligheten till korrupta relationer gör det.«

Läs hela på Tvdags.se