Oscar 2019

"Du vet väl att Oscarsgalan föddes för att krossa fackförbunden?" 

Som filmskribent ville jag göra en resa till Oscarsgalan. Inte för att den när jag väl kom iväg 2013 betydde särskilt mycket för mig längre – en svullen Guldbagge med mer kända namn.

Skriver man om film varje dag inser man nämligen snart hur många bättre filmer än de nominerade som görs. 2013 är ett exempel gott som något: Ben Afflecks "Argo" vann Bästa film. Visst, en habil film. Men startfältet innehöll Michael Hanekes "Amour" och "Beasts of the Southern wild".

Fast som barn var jag och mina vänner oförståeligt besatta av Oscarn. På den tiden var det vanligt att filmerna som tävlade inte ens hade hunnit till Sverige, vilket säger något om stjärnsystemet och dess samspel med galan.

Jag hade varit i Hollywood på arbete flera gånger, men aldrig tajmat resorna med galan. Så när Malik Bendjelloul nominerades för sin dokumentärfilm "Searching for Sugar man" passade jag på. John Landis och hans fru Deborah Nadoolman Landis lovade dessutom att ta med mig på lunch och sightseeing för att "fylla i lite åt mig".

John känner ni förhoppningsvis till: Deborah har – bland mycket annat – skapat Indiana Jones outfit, "Blues brothers"-kläderna och Michael Jacksons "Thriller"-jacka. John är dessutom en sådan som alltid får ställa upp som talking head i dokumentärer om filmhistoria, eftersom han kan Hollywoods historia inifrån och ut. De är dessutom långvariga medlemmar av "The Academy". Lunchen sträckte ut sig till middag och sedan en rundtur i "det gamla Hollywood".

Så det var roligt. Jag pratade med mattläggare, knegare, statybärare och stand-ins. Jag satte aldrig på mig kostym.






Det hade kunnat bli en bok. Det blev i alla fall ett reportage. Och troligtvis sista gången jag brydde mig om Oscargalan särskilt mycket.

PS "Roma" och "The Favourite" bör naturligtvis plocka hem allt.