Veckans recension - Bedragaren

Bedragaren har tveklöst en spännande berättelse, men jag har svårt att gå loss riktigt lika mycket som Fredrik Strage i sin recension. För det första är varken Åsa Blanck eller Johan Palmgren några kinematografiska virtuoser, för det andra tycker jag det är tveksamt att köpa deras tes om att människor på något sätt vill drabbas av "det otroliga" i form av en bedragare. Möjligen gäller det ett par malmöiter som blev av med några tusenlappar och fick ett avbrott i sin gråa vardag - men varför tas in de miljonsvindlande israelerna in i sammanhanget? De verkar inte så jävla nöjda med att ha drabbas av "det otroliga", om man säger så.