Gillar dokumentären om danska soldater i Afghanistan. Önskar liksom många andra en svensk dito. Varför? För att så många av oss är reflexmässigt nationalistiska varelser; det är lätt att tro gott om de ur det egna kollektivet nere i kriget - att de liksom inte alls befinner sig i samma situation som andra. Och om de gör det inte påverkas, eller gör snedsteg.
Som någon skrev om Armadillo, så finns det en föreställning om att danska granater är lite snällare. Jag tror att den naiva inställningen är ännu större i ett land som inte har varit i krig på sekler.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar