.JPG)
Besökte Akademibokhandeln vid Sergels torg för att köpa optimistisk reslektyr till Venedig. (Optimistisk för att det verkligen är klackarna i taket om jag ens lyckas läsa en ickefilm-relaterad nyhetsartikel på festival). John Le Carrés Tinker, Tailor, Soldier, Spy filmatiseras som bekant av Tomas Alfredson och jag tänkte att det var läge att ladda upp.
Men personalen visste inte vilken bok jag pratade om, ens under den svenska titeln "Mullvaden".
Att döma av en annan »filmaktuell« bok jag snubblade på - se bild - lär det dröja sisådär en 40 år.
In other news: jag skriver i Helsingborgs Dagblad om Svinalängorna och andra förväntade hög- och lågvattenmärken på den 67:e festivalen i Venedig.
6 kommentarer:
Tinker, Tailor är fantastisk, både boken och BBC-filmatiseringen med Alec Guinness. Men den antar jag att du har sett? Tufft för Alfredson att matcha.
Det har jag inte. Beställd. Stort tack för tipset!
Hej Hynek
Min dotter Tehilla spelar lilla Leena i Svinalängorna och jag undrar verkligen hur du upplevde hennes insats i filmen. Barnroller är ju inte alltid så bra i svenska filmer, men det är förstås svårt att bedöma sina egna. Ärligt, vad tyckte du?
(Jag länkar till min frus blogg där det står lite mer om inspelningen om man skrollar ner ett år tillbaka)
Hej Tobbe,
Jag tycker hon gjorde väldigt bra ifrån sig. Hon har rätt blandning av tuff och söt uppsyn för rollen - något med näsan blicken och leendet (just förmågan att förtvivlat kunna le sig igenom några av filmens värsta vidrigheter?). Och, ännu en fördel med ramhandlingen, så lyfter filmbearbetningen en hel del förklarande dialog från hennes axlar. Återkommer säkert när jag har sett filmen igen och kan fundera mer på hennes roll.
Tycker annars att särskilt musiken i filmen förtjänar en extra liten applåd. Tydligen inte Frida Hyvönen som jag trodde utan Sebastian Öberg och Magnus Jarlbo?
Tack!
Jag trodde också att det var den finska tjejen som skulle göra musiken, men de ändrade av någon anledning.
Det är kul att höra andras tankar om filmen för när man läst manus och vet om allt övrigt material som filmats (den kunde nog vara minst en halvtimme längre utan problem) så är det inte lika lätt att bedöma hur storyn upplevs. Men trots att man visste "allt" så blev i alla fall jag oerhört berörd av filmen. Inte på ett sentimentalt sätt utan nästan överväldigande sorgligt när man såg hur denna unga flicka kämpade i detta hopplösa eländet.
Sen är det nog många av birollerna som kommer att bli besvikna över att de blev bortklippta liksom Tehilla ännu inte kan fatta varför de inte la hennes egen röst för Leenas tankar. (För att inte tala om vad hennes kompisar skall undra). Men det kanske är ett konstnärligt grepp som inte jag förstår.
Det är lite skillnad att vara med på den här nivån mot det hon gjorde i Millenium eller i Kvalster, men det är väl bara att lära sig hur det funkar.
Nu skall det bli hur kul som helst att åka till Venedig.
Intressant. Jag undrade lite kring hur man tänkt med andra personer i boken, och vissa skeenden. Tycker filmen tjänar väldigt mycket på att fokusera på Leena och hemmet, det är ju knappt så att bästisen Åse (eller hennes mor och mannen) får så mycket plats. Men som sagt, det är helt klart en styrka för filmen med det fokuset.
Ha det så kul i Venedig! Vem vet, vi kanske ses.
Skicka en kommentar