Jag vet, jag vet. Både frekvensen och djupsinnigheten på inläggen här har gått ner stadigt ett tag. Av flera orsaker är en relevant: jag har bestämt mig för att inom ett par månader vara klar med min avhandling och försöker - nej, det är verkligen ingen lätt uppgift - stänga av det mesta av annat skrivande för att vara fokuserad. Hur gärna jag än vill gå igång på teveserierna jag trycker i mig och filmerna jag (trots allt) ser, och allt jag skulle vilja säga om tillståndet i svensk film just nu, så håller jag ner det ett tag till.
Inläggen kommer att komma; förhoppningsvis underhållande, kritiska och informativa. Men mer sporadiskt. Jag tror å andra sidan enormt mycket på mitt avhandlingsskrivande nu, och så har inte alltid varit fallet. Politiskt har det alltid känts "viktigt", men i och med valresultatet försvann klamrarna från det ordet.
- - - - - - --
Varvar för övrigt skrivandet med omläsningar av de allra mörkaste kapitlen i Myriam Anissimovs Primo Levi-biografi. Varför vet jag inte, kanske för att jag så innerligt hoppas att inte den bokens undertitel, »Tragedy of an Optimist«, drabbar dem som bär på en optimistiska anda, styrka och vilja till förändringar det här samhället så akut behöver nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar