Tycker att årets program på Stockholms filmfestival är det bästa på länge. Men medan resten av filmmedia-Sverige kommer att bilda Håkan Hellström-hög på filmer som I´m still here /Typ intressant i fem minuter när det fortfarande fanns en kittlande, om än minimal, möjlighet att det var sant/ och Four Lions/Kul. Men kontroversiell? Verkligen?/ anser jag - förstås - att ni ska rikta blicken mot den latinamerikanska sektionen.
Jag är själv uppe i ett - evigt - projekt med att logga det senaste decenniets argentinska filmer sedan jag i våras kom hem från Buenos Aires med väskan full. På årets Berlinal såg jag Anahi Berneris It´s your fault som visas i Stockholm och som jag verkligen fastnade för.
Så här skrev jag efteråt:
»En annan Panorama-höjdare var argentinska Por tu culpa. Ett hårt - men vackert och känsligt filmat - moder-barn-drama som utspelar sig under en natt och fångar in både svårigheten med att vara ensam förälder, och hur - uppenbarligen - lite den argentinska sjukvården litar på mödrar, eller kvinnor i allmänhet.
Utan att aldrig säga eller visa något rakt ut handlar filmen om övergrepp mot barn, av även de minsta slag, och hur en förälder kan vara helt omedveten om sitt övergrepp, eller förtränga det.«
Fast jag kommer liksom alla andra att hylla Xavier Dolan - because he´s worth it. Hjärtslag är en sjukt begåvad film. Jon Asps artikel om Dolan i nya FLM är sådär full av pretentiösa superlativer som jag älskar - och han har faktiskt helt helt rätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar