Buruma om Herzog

Martin Gelin tipsade om författaren Ian Burumas Werner Herzog-artikel i New York Review of Books för ett tag sedan. Jag är en sucker för papper (jag vet, jag vet) och väntade in numret här i Sverige. Jag älskar Werner Herzog och Buruma har skrivit årets bästa och viktigaste bok, Murder in Amsterdam. Viktigast eftersom Buruma just nu är ensam om att på allvar bemöta kritiken från alla de omstöpta liberaler och före detta vänstermänniskor som attackerar det "multikuturella" samhället, de som vill att våra samhällen skall verka utifrån "upplysningens" eurocentriska principer och i processen vill jämställa ortodoxa muslimer med muslimska terrorister. Cue Neo för ett porträttfoto av dem.

Det är precis sådana här skribenter - fast gärna svenska motsvarigheter - jag skulle vilja se skriva om film i Sverige, förslagsvis i den tidning jag diskuterar med På språng-Jacob och Kamfer-Charotte i diskussionstråden till det här inlägget.

Buruma fokuserar på det faktum att Herzog inte ser någon skillnad mellan dokumentär och fiktion, och helt avfärdar fly-on-the-wall-dokumentärstil som "the accountans truth". Han fyller istället sina dokumentärer med drömmar, visioner, minnen - högst subjektiva, högst subjektivt filmade och nästan alltid påhittade av Herzog för att som metaforer lyfta fram karaktärernas personligheter. Jag tycker att det är ett utmärkt tillvägagångssätt.
Okej för att dokumentär-fiktion-diskussionen definitivt inte är något nytt för den som intresserat sig lite för dokumentärfilm eller tagit fem poäng filmvetenskap. Men det har ju inte alla, och jag ser gärna att en Buruma skriver sådant om en Herzog, så att fler kan tänka i de banorna.

Han, Buruma, skriver också klokt om Herzogs relation till naturen som en egen besjälad karaktär. Naturromantiskt så det förslår, men jag tycker liksom Buruma att det finns en skillnad mellan det gamla storm und drang-perspektivet och Herzogs perspektiv. Kanske just för att naturen lika mycket är en del av hans karaktärer som en utmaning för dem?

Jag har inte sett Herzogs nya film Rescue Dawn än, men vet att det är en fiktionsversion av hans utmärkta dokumentär Little Dieter Need to Fly (jag tar mig friheten att göra genredistinktionerna), som handlar om en stridspilot som tillfångas i Vietnam, torteras och flyr. Har inte svårt att föreställa mig att den kritik som riktats mot filmen - att den är för platt - har bäring eftersom Herzog kan bli platt när han inte ger sina karaktärer ett subjektivt karaktärsdjup. Av vilket det finns massor i Little Dieter Needs to Fly.