Sydkoreansk filmfestival i Stockholm

Seoul-Stockholm visar sydkoreansk film på biografen Zita hela helgen (10-12 augusti). Det är ett förträffligt initiativ. De senaste åren har jag på filmfestivaler som Berlinalen vetat att det är ett säkert kort att skippa filmer Jag Måste Se (det vill säga, jag måste göra press på för att tjäna ihop till resan) till förmån för något i lilla sidosektionen - så länge det står Sydkorea under titeln.

Vid sidan av det fåtal filmer som kommer till biodukarna i Sverige finns det nämligen massor att upptäcka. Oldboy i alla ära, men jag är mest förtjust i alla vardagsdramer jag sett från Sydkorea. Det är gärna rätt triviala intriger som förvånansvärt ofta behandlar människor som har någon form av handikapp, mentalt eller fysiskt. Min favorit ur den handfull jag hunnit se de senaste åren har den engelska titeln Host & Guest och handlar om ett slumpens möte mellan en cynisk akademiker och en kristen dörrknackare. (Nej, inga handikapp i den, om man inte ogillar kristna väldigt mycket vill säga). Det är en lågmält komisk och lätt absurd film vars behållning ligger i mötet mellan de två livsåskådningarna.

Den visas tyvärr inte i helgen och jag har tyvärr inte hunnit se någon av de andra filmerna. Men jag har förstått att öppningsfilmen Marathon, som handlar om en autistisk kille som springer en mara, är något i hästväg. Och filmen Oasis - även den med en intrig som berör handikappade - fick kritikerkollegor på Venedigs filmfestival att tala om ett mästerverk. (Fast nu hittar jag bara amerikanska recensioner, håll till godo med New York Times.)

På Seoul-Stockholms hemsida kan man läsa sig till att ambitionen sträcker sig längre än den här festivalen - kanske regelrätt distribution? Man får hoppas, för det behövs fler nischade importörer som är specialister på filmområden som de brinner för. Om det nu kommer finnas kvar några biografer att visa filmerna på förstås. Så - passa på att se sydkoreansk film i helgen och stöd ett utmärkt initiativ.