Ja, just det ja. Förra veckans recensioner. A Mighty Heart av Michael Winterbottom och Fatih Akins Vid himlens utkant. Jag är en sucker för Akins Mot väggen, men det här är så långt över den filmen. Egentligen skulle jag ha behövt se Vid himlens utkant två-tre gånger för att kunna göra den någon slags rättvisa i text. Filmen drabbade på så många plan samtidigt: en känslomässig spark i solarplexus som satte igång hjärnarbetet. Eller tvärtom, ett slag i huvudet som direkt satte alla synapser i brand och kopplade rätt ner i maggropen. Efteråt var jag helt tom men ville bara sitta uppe och skriva hela natten.
I slutändan blev det en av de svårare recensioner jag har skrivit.
I sådana här stunder blir det också övertydligt vilka problem det finns med betyg: Är A Mighty Heart värd fem prickar? Absolut. Winterbottom är skicklig, han låter Angelina Jolie spela nav i en intressant berättelse med flera bottnar och han filmar det snyggt. Det hade kunnat sluta så fruktansvärt sliskigt, nedsättande och exploativt. Såhär ett par veckor efter att jag såg filmen är det Winterbottom sätt att skildra Karachi som står ut snarare än Jolie, men det är ju bara ett bevis på att finns mycket starkt material i den.
Men är A Mighty Heart ens jämförbar med, i samma liga som, Vid himlens utkant? Nej, trots att jag tycker att den första är en riktigt bra film så är den senare omöjlig att placera på en betygskala.
Jag för övrigt en kommentar från någon som kände sig gammal över att jag tvunget skulle presentera Hanna Schygulla för läsarna i min recension. (Se - nu länkar jag inte hennes namn eftersom alla vet vem hon är...) Sorry, men jag tror faktiskt inte längre att hon är en självklar referens för alla/majoriteten av biobesökarna. Om hon någonsin varit det.
Även om jag önskar att det vore annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar