This thing called Arn

Det lär tyckas en hel del om den här filmen - för jag tvivlar inte på att Arn kommer få en miljon besökare, mördande reklam fungerar. Min recension av den kommer folk säkert också tycka sitt om. Om det låga betyget framförallt, för det är vad folk oftast reagerar på. En förtydling: jag velade mellan en tvåa och en trea. Men jag kom fram till att en trea är en rekommendation att se filmen. Och ärligt talat - Arn är inte sevärd. Att SF för 210 miljoner kronor gjort en film som... håller ihop dramaturgiskt, det är inte tillräckligt för mig. Pengarna skall räcka till mer än att passera skamgränsen och hamna i facket okej tv-film. Att man undvikit magplasken - se Tre Solar - räddar filmen från bottenbetyg. Men en tvåa skall den ha, inte mer.

Fredrik Strages DN-recension är också bra, även om jag inte håller med om de kvaliteter han ser. ("Timotej" var det första som slog mig med när Arn och hans ungmö rullade runt i gräset). Men hur han kan tycka att stridsscenerna är bra, i andra avseenden än att Arn inte slåss mot CGI-soldater, det övergår mitt förstånd. Det har redan dykt upp en kommentar på SvD om det här stycket i min recension: "Bra modern actionfilm använder sig av subjektiva vinklar och handhållen kamera för att åskådaren skall dras med i striden, men Arn behåller sitt avstånd med platt resultat." Skall man skildra större strider finns det två vägar att gå - att bygga upp en mur av CGI eller statister, filma den och låta publik tolka vad som händer utifrån. Eller, som mycket bra actionfilm gjort och gör, bjuda in publiken och dra med oss i skeendet. På den punkten misslyckas Arn, kapitalt.

Hade jag haft mer utrymme skulle jag kanske ha tagit upp lite av följande:

Skaraborgs län kan skatta sig lyckliga över de fina och många reklambilderna på deras trädtoppar och vattendrag i stämningsfullt gryningsljus. De har fått valuta för pengarna. Det är nästan så man väntar sig att filmen skall gå över i den där reklamfilmen för Östhammars kommun som de visar på Arlanda Express. "Vem bor i Skaraborgs län?". "Arn!".

Jerusalemstoryn känns som en pendang till Skaraborgfilmen, och jag förstår valet att inleda med ökensekvensen och sedan ha hela Arns uppväxt som en flashback. Annars skulle slutet mest hänga där som en trött svans.

Man tuppar sig lite väl med sina kulissbyggen på ett sätt som faktiskt stör: finns det någon motivering för scenen med Arns sista långa blick på klostret - annat än att den resulterar i en lång tagning på ett av stenhusen som åt upp budgeten? Tidigare i filmen har vi nämligen inte fått någon känsla för att Arn gillar stället eller att han har någon emotionell anknytning till det. Han växer upp där, och hans tid passerar medan skådespelaren som gör lill-Arn byts ut mot någon äldre.

11-årsgränsen har man klarat på ett finurligt sätt. Ett av konststyckena är scenen där Gustaf Skarsgårds kung dödar sin företrädare. Motljuset döljer effektivt vad som händer, men det känns som om scenen på ett rätt oproffsigt vis har mörklagts i efterhand.

Som sagt: Arn kommer att få sina besökare. Dvd:n kommer säkert fungera den med. Kul, jag hoppas att pengarna går tillbaka in i svensk filmproduktion och att några talangfulla debutanter får ta ut svängarna och berätta personliga historier. Så att vi får något att balansera Jan Guillous övermänniskofantasier med.

- - - -

Och nej - Västra Götaland och Västergötland är inte samma sak. Västra Götaland låter som något ur en väderprognos och Västergötland låter i alla fall... mer medeltida.