Veckans recension - Mala Noche

Mala Noche, Gus van Sants debutfilm från 1985. Notera att jag och Mårten Blomkvist på DN skriver lite olika saker om amerikansk indie i våra recensioner. Jag menar att Mala Noche visar hur oberoende amerikansk film såg ut pre-Sundance, Blomkvist att filmen skulle kunna vara gjord idag. "Den smälter väl in i repertoaren" och får Blomkvist att undra om amerikansk indie utvecklats väl försiktigt de senaste 20 åren.

Estetiskt har Blomkvist ganska rätt. Jag skulle nog vara mer extrem och påstå att utvecklingen nästan gått baklänges med Sundance och studioindies. Dagens amerikanska "indie" (off-mainstream som britterna mer passande kallar det) efter Sundance institutionalisering ser ut som Half Nelson och Thumbsucker, vilket är bra och snyggt - men sällan formmässigt utmanande. Definitivt inte lika utmanande som Mala Noche när den kom (en film som Sundance föregångare U.S Film Festival inte antog till 1986 års festival). Min åsikt skiljer sig från Blomkvists eftersom resten av repertoaren är så förbenat formmässigt konventionell.

Det man dock kan skönja idag är att den nya oberoende film som växer fram helt utanför de etablerade kanalerna, tack vare ny teknik (läs min microcinematext) och nya distributionsformer, återigen vågar. Det är ett varvet runt skulle man väl kunna påstå - eftersom exempelvis Mumblecorerullarna ibland ser ut och känns som Jim Jarmusch och Van Sant.

Så det har hänt mycket mellan 1963 och 1985 (fastän Kenneth Anger naturligtvis hade gjort allt och mer därtill redan innan dess) och det har hänt mycket mellan 1985 och 2007. För en film som Mala Noche får inte distribution idag med mindre än att regissören heter Gus Van Sant, och Gus Van Sant tar knappt ut de svängarna längre. Om inte fotografen heter Christopher Doyle- som i nya, estetiskt underbara, Paranoid Park. Som bitvis påminner om Mala Noche. Go figure.