Stockholms Internationella Förhandsvisningsfestival

"Mini-Cannes" viskar en kollega efter att festivalchefen Git Scheynius presenterat ett urval av filmerna på årets upplaga av Stockholms Filmfestival vid morgonens presskonferens.

Och visst - precis som varje år skulle jag kunna pricka in en stor del av festivalens utbud med hjälp av en lista på vad svenska distributörer har köpt in samt några branschblaskor som visar vad det snackats mest om på croisetten.

Från Hunger till Changeling, över The Chaser och De ofrivilliga till Mellan väggarna, Happy Go Lucky och Gomorra - filmer som visats i Cannes och får premiär inom ett par månader. Utan att tycka att filmfestivalen skall vara någon obskyr företeelse, eller att dessa filmer är annat än utmärkta, så är det väl det senare som stör mig mest - att det inte kunde få vara lite smalare, att några färre titlar kunde vara hämtade ur det kommande utbudet.

Vid sidan av dessa förhandstippade filmer är det som vanligt tung slagsida åt amerikansk indie (med en egen sektion) med självklara val som The Wrestler och W., samt indie-by-the-numbers-filmen Smart People med Dennis Quaid, Ellen Page (som mini-republikan) och Sarah Jessica Parker. När jag såg den höll jag på att tugga sönder knogarna i frustration över den mall som amerikansk studioindie börjar hamna i. I den sektionen är jag istället mest nyfiken på Old Joy-regissören Kelly Reichardts nya film Wendy and Lucy.

I asiatiska sektionen visas bland annat sydkoreanska storfilmen The good, the bad and the weird, och ni kan själva gissa vad det är en pastisch på. Blandat med egna koreanska westernfilmer ur historien. Det är en jätteproduktion som är tänkt att rädda sydkoreansk filmindustri. Ingen överraskning att den visas på festivalen då Non Stop köpte den i Pusan.
Dessutom Sparrow av Johnnie To som jag inte så, men hörde mycket om i Pusan. Och Kim Ki Duks Dream som inte var i Pusan utan i San Sebastian (han har tydligen någon beef med koreanerna).

Dessutom får Wong Kar Wai årets Visionary award och kommer hit med Ashes of time redux.

En hel del svenska Work in Progress, bland annat för Petra Revenues Karaokekungen, och det är ju alltid kul.

Av filmer som jag tipsat om tidigare visas Cannesvinnande kortfilmen Megatron från Rumänien och en annan film från samma land, Hooked. Dessutom visas rumänska Boogie, Radu Munteans nya film, på festivalen. Han är en utmärkt regissör, med filmen The paper will be blue i bagaget.
En annan film som jag verkligen ser fram emot är Katrina-dokumentären Trouble the water.

Och så är det kul att rysk film är årets Spotlight, och att man visar ny Latinamerikansk film i en sidosektion, den har varit på gång ett par år men är sällan sedd i Sverige.

Jag hoppas verkligen att alla pärlor under Cannes-stenarna hittar sin publik. För när Git inledningsvis frågar vilken film som i år kommer att sälja ut snabbast - hon gör stor sak av att Control i fjol sålde slut på en kvart - så hoppas jag att dessa storsäljande förhandsvisningar inte skymmer det som döljer sig bakom dem, det som är unikt för en festival:
Filmerna som publiken kanske möter på bioduken bara denna enda gång.

Men jag är inte särskilt hoppfull om att de murvlar som samlats i Nordic Lights vita rum kommer att belysa dessa särskilt adekvat: häromåret fick jag se siffrorna från mediebevakningen av Göteborgs filmfestival.
13% av filmerna som festivalen visade hade redan svensk biodistribution och över 80 % av mediabevakningen under festivalen låg på dessa.
Och så frågar sig folk hur det kan komma sig att smal film har det så svårt i det här landet.

Nå, nu skall jag sluta vara cynisk och negativ och komma med ett enkelt tips istället. Strunta i filmerna som snart kommer på bio (såvida de inte har ett intressant Q & A knutet till sig, gärna med en regissör och inte en skådespelare) och gå på filmer som inte har distribution, gärna från udda filmländer.

Jag lovar att tipsa om filmer inför festivalen i takt med att jag hinner se dem.