tisdag 21 september 2010

200 år av postkolonialism

SvD sölar fortfarande med våra filmkrönikor, som mycket sporadiskt hamnar på webben. Här är fredagens, publicerad lagom till att flera latinamerikanska länder firade 200 år av självständighet.

»När Robert Rodriguez presenterade sin film Machete i Venedig häromveckan förklarade han att den var början på en ny genre: Mexploitation. I filmen – som får svensk premiär i oktober – hugger och hackar sig den charmige huvudpersonen (titeln är hans passande smeknamn) med hjälp av illegala invandrare fram i ett Texas fyllt av gränsvakter och politiker med populistisk anti-immigrationsagenda.

70-talets blaxploitation-genre, där svarta skådespelare i stereotypa roller gav sig på knarklangare som förslavade afroamerikanska ghetton, kunde ses som en reaktion på segregationen i det amerikanska samhället och i filmindustrin. Machete har likaledes fingret på samtidspulsen: dagligen rapporteras om offren i Mexikos drogkrig och de många illegala invandrarnas framtid ser blek ut - nyligen instiftade Arizona USA:s hårdaste immigrationslagar.

Men om verklighetens mexikaner har det tufft, så är det inget mot hur det ser ut i populärkulturen. Otaliga är de skådespelare som har tjänat som exotiska, erotiska eller farliga – gärna på en och samma gång. Landets närhet till drömfabriken och de historiska relationerna har gjort sitt: i västernfilmerna spökar det mexikansk-amerikanska kriget och slaget om Alamo. Annars är det en plats att fly till, som i John Hustons filmatisering av Malcolm Lowrys Under vulkanen där en diplomat super sig till döds i en mexikansk by med fler barer än kyrkor.

Och hur goda intentionerna än är så tycks det bli fel. När Steven Soderbergh i Traffic tog upp ländernas sammanflätade drogberoende räckte det att se till formen. USA har en blå nyans av kall modernitet medan Mexiko skildras med det förmodernitetens filter som alltid dyker upp i tredje världen: överexponerat gult ljus på 16mm-film. Till toner av mariachimusik.

Ytterst sällan utforskas dock koloniala relationer; de ekonomiska mekanismer som skiljer det rika norr från ett fattigt söder. Man får gå tillbaka till fransmannen Henri-Georges Clouzots thriller Fruktans lön från 1953 för att finna en kritisk blick. Filmen (där ett oljebolag suger ut ett namnlöst sydamerikanskt land) blev hatad i USA och visades efter omfattande censur inte i sin fulla längd förrän på 90-talet.

Nu har vår tids hyllade tv-serier tagit över stafettpinnen. I Weeds symboliseras Mexiko under den fjärde säsongen av ett hål i marken ur vilket det väller vapen, droger och prostituerade. Framförallt speglar populärkulturen dagens ökande oro på bägge sidor: de som vill komma norrut för ett drägligt liv och de som bor norröver och har sett för mycket på tv.

Rodriguez film lär inte rubba stereotyperna en tum, men behovet av en mexikansk superhjälte som decimerar antalet gränsvakter i Texas har nog aldrig varit större än idag. Jag önskar bara att Machete hade gjort en avstickare till Arizona när han ändå var igång.«


Inga kommentarer: