Onekligen sorgligt att man fortfarande ser på film och biopublik på samma sätt som man gjorde kring biografernas födelse för dryga seklet sedan. I alla fall att döma av diskussionerna kring vin- och ölförsäljning i biosalonger, som nu har resulterat i att man får rätt att sälja alkoholhaltiga drycker när biografen visar opera eller teater.
Tja, jag antar att »kulturella medelålders« - och andra som är mogna nog att kunna ta sig ett glas i Sverige - likt pöbeln får sitta hemma i soffan, om de nu mot förmodan skulle vilja avnjuta lite amerikanskt skräp i sällskap med ett glas rött.
Och så undrar folk varför det inte har formulerats en vettig filmpolitisk tanke på kulturdepartementet sedan filmavtalets födelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mm, håller lite med. Om att bio och film behandlas lite, hur ska man säga... som ett popcorn-nöje. Sen vet jag inte riktigt just om frågan om alkohol-servering är det som är det viktiga. Men visst, lite fånigt är det. Det jag stör mig på är att gammelmedia fortfarande genreindelar film som ett fredagsnöje. Nu tänker jag främst på DN där film till viss del betraktas som ett fredagsnöje. Det jag stör mig mest på är att artiklar om litteratur hittas under "litteratur", artiklar om musik hittas under "musik", artiklar om teater hittas under "scen" medan film hamnar under "nöje".
Just det där med alkohol vet jag inte riktigt hur man ska lösa när det gäller bio. Att köpa en öl eller ett glas vin före filmen (som man ev. kan ta med sig in i salonpgen) är ju ok men nåt mer funkar ju inte rent praktiskt.
Ja, jag var mer ute efter att använda det som ett exempel på hur denna nöjes/ underhållningssyn på filmen/ biografen ser ut och vilka konsekvenser den får. I just detta fall är det ju inte så farligt (man kan hitta ett glas rött på en närbelägen bar, om man nu MÅSTE dricka i anslutning till filmen). Värre är att lättviktsstämpeln på filmen gör att man sällan bryr sig om den som ett viktigt kulturuttryck. Något som syns i allt från filmkritik till kulturanslag.
Sedan kan man också hävda att det går att skapa biografer som lockar ett annat klientel, som vill se film på ett annat sätt - gärna med en dyr flaska vin till. Och att detta med säkerhet är något som kommer att finnas i Stockholm inom ett par år. Här är en SvD-artikel jag skrev om biografen och dess framtid för ett par år sedan, med flera brittiska exempel.
Ps: I Stockholm går det ju utmärkt att ta sig ett glas vin på Babs, som ju ligger i biografen Zita.
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/sa-moter-biobranschen-framtiden_1599035.svd
Skicka en kommentar