Elisabeth och Adrian

Adrian Sitaru plockade hem det internationella priset i Uppsala, och Elisabeth Marjanovic Cronwall det svenska. Välförtjänt och grattis. Kanske dags att plocka fram en oändlig intervju jag gjorde med Adrian i Grekland för ett par år sedan och aldrig lyckades sälja in någonstans...

För den som är mer nyfiken på Sitaru rekommenderar jag den några år gamla Valuri, en av de bästa kortfilmer jag har sett, samt fjolårets underbara hundknyckar-story Lord.

Om Valuri för ett par år sedan:

"Adrian Sitarus Valuri (Vågor), är femton perfekt genomförda filmminuter på en strand någonstans i Rumänien. En strandraggare träffar en efterbliven schweizisk pojke, och en familjefar badar med en okänd kvinna. Den första film jag kommer att tänka på när jag ser Vågor är Hanekes Code Inconnu. Men Sitarus komprimerade film trycker in känslorna och handlingarna och får dem att veckla ut sig först i tankarna hos tittaren. Vi får händelserna serverade, men får tänka oss påföljande tankar och moraliska grubblerier (i ett fall glimtade genom en videokamera) hos de involverade som kommer undan med fruktansvärda handlingar: en dödsolycka och en stöld med hemska konsekvenser som båda hänger ihop, och som ingen upptäcker trots att de sker i brännande dagsljus."

Mer om Uppsala hos Annikas. Annikas drar korrekt far-och-son-paralleller till Radu Judes utsökta The Tube With the Hat som jag var med att belöna som jurymedlem 2007.

Mer ur Hynek-arkivet:

"Grand Prix gick till den rumänska kortfilmen The Tube with a Hatsom påminner rättmycket om den film som kommer från landet just nu. En pojke och hans pappa åker från en lerig landsbygd till staden för att reparera sin gamla tv. De käbblar lite kärleksfullt, liftar med konstiga människor, tar en öl och en varm choklad och åker hem. Fotot är i alla enkelhet magnifikt. Filmen fångar dygnet från mjölkgrå gryning till några få solstrålar innan ett skymningskyfall."