Ändrade filmvanor - ändrade branscher

En intressant sak slog mig över en bardisk igår. Jag höll som bäst på att förklara filmbranschens problem och utmaningar (jag förstår om det avskräcker folk från att någonsin vilja hänga på krogen med mig) och skillnaden mellan film-, bok- och musikbransch på grund av hur vi konsumerar produkterna. Min kompis är en datorskeptiker (han har inte epost och ogillar allt utom vinyl) som tycker att dessa bolag inte kan hållas ansvariga för en utveckling de inte kunde ha förutsett. Jag tycker, milt uttryckt, att det inte är så enkelt.

Jag började rabbla den senaste statistiken: dvdförsäljning ner, dvduthyrning (fast man kan enligt länkarna före och efter parentesen tolka det som att uthyrningen är stabil, alternativt har ökat lite - hur som håller den när försäljningen sjunker. Netflix tror hur som att botten inte har gått ur dvderna) upp... när det plötsligt slog mig vad det är som har hänt.
Det här är inget revolutionerande argument, men detaljer värda att belysa i en intressant utveckling:

De senaste tio åren har filmbranschen framgångsrikt lurat på oss behovet av att äga dvdfilmer som de flesta av oss bara kommer att se en gång (jag undantar naturligtvis mina Criterions, Eurekas, Second Runs och andra livsviktiga produkter från det här resonemanget). För de flesta ur min generation är det självklara sättet att se en film att se den en gång, vare sig det är på tv, bio eller dvd. Med dvdfilmens intåg började folk långt utanför cineasternas led att bygga filmhyllor som hade varit otänkbara på VHS-tiden.

Denna inkomstkälla krockade med det som hade varit den mest naturliga utvecklingen för den digitala filmvisningen. Det hade, sett till etablerade konsumtionsmönster av film, varit helt självklart att filmbranschen snabbt hade skapat streamingtjänster som fungerade: för det var redan ett etablerat sätt att se film. Bara man kunde pausa, spola, kanske se klart filmen nästa dag.

Men samtidigt som nätet öppnade upp för sådana möjligheter så kom bolagens förtjänster framförallt från dvdförsäljningen, något man självfallet inte ville offra. Skall man leta efter rent konkreta orsaker till den pottkant filmbolagen sitter på nu så är det just detta: en ovilja att offra det kortsiktiga.

Eller bara en styvnackad vägran att se den fullständiga förändring som nätet har inneburit, trots att det nu har gått ett decennium sedan Napster exploderade. Nästa bransch till slaktbänken är bokbranschen, som är skitskraja för läsplattans införande. I samma stund som digitalt läsande möjliggörs i stor skala... ja, då vet alla vad som händer.

En annan vän som var med igår, en förläggare, berättade om en bokhandlarträff han var på för något år sedan. Där redovisades Adlibris försäljningssiffror och handlarna blev gröna i ansiktet. I baren efteråt förklarade de unisont att »det var förjävligt«.

När människor som viker sitt liv åt att sälja böcker tycker det är »förjävligt« att folk beställer, och antagligen läser, en jävla massa böcker - då har vi de här branschernas problem i ett nötskal.