onsdag 25 mars 2009

Dvd down the drain

Det är bara 18 månader sedan som New York Times la ner sitt försök att ta betalt för att läsa tidningen på nätet. Nu skall de tydligen försöka igen. Det lär inte gå så bra - den här gången heller.

Synd är det också, eftersom färre personer kommer kunna läsa en länkad artikel som den här, om hur den dåliga dvd-försäljningen påverkar vilka filmer som görs.

I över ett decennium har Hollywood förlitat sig på att en film skall göra profit på dvd-försäljningen och inte på biobiljetterna. Och inte bara Hollywood: här hemma i Sverige går en Wallander-film upp på bio och tolv direkt till dvd. Samma visa med Yellow Birds Stieg Larsson-trilogi; inte förrän man insåg den enorma potentitalen i varumärket lyckades man övertala SvT att få sätta upp de båda andra filmerna i serien på bio (där de lär ge profit och skapa bara marknadsföring). Det är denna situation som har fått Filmavtalets olika parter och Filminstitutet att riva håret över att hemmavideobranschen inte vill vara med och finansiera avtalet.

Men nu verkar det - i alla fall för tillfället - vända. Fler går på bio. Och dvd-skivan säljer sämre. Tro fan det; när bolagen satsar på att marknadsföra Blu-ray som den nya dvd-skivan och febrilt letar efter lagliga och fungerande nedladdningstjänster och folk har tillgång till gratis illegal nedladdning, då hamnar dvd-skivan i kläm på alla fronter. Blu-ray, som fortfarande inte säljer bra, marknadsförs i samma annonser som dvd:n.
Det blir ju ett dilemma; hur får man dvdskivan att framstå som attraktiv när man håller fram Blu-ray som det nya sexiga alternativet på samma bild?

Så nu, med tempen i röven på den 14-procentiga ökning i biljettförsäljning som 2009 hittills har inneburit gentemot 2008, satsar Hollywood enligt NY Times på "filmer som fungerar på bio". Filmen man vill se i grupp (musikaler: någon som vill se en remake på My Fair Lady?), blockbusters och genrefilmer - tydliga ramar och regler; skräck, screw-ballkomedi etc. Fine and dandy, eller hur?

Njae, läser man mellan raderna kan man ana att till exempel den amerikanska independentfilmen (det vill säga Hollywoofilmerna med något lägre budget, inte mumblecore), eller filmer som på andra sätt känns "otydliga" i relation till tydliga genrer kommer få lida för detta. Risken nu är att de inte alls blir gjorda, om man inte ser att man kan spela in kulorna på karusellen.

Man skall dock komma ihåg att den dåliga försäljningen av dvdfilmer inte betyder samma sak som att folk inte ser på film hemmavid. Tvärtom, och det är med stor sannolikhet ett ökat intresse för film som har lett till den uppåtgående kurvan i biobesöken (kombinerat med den pågående ekonomiska krisen - sådana är alltid bra stimulans för nöjesekonomin).
Men risken, om bolagen inte ser en vinstpotential i hemmatittandet -om de inte hittar den gyllene betalningsmodellen - är något i stil med ovanstående scenario.

1 kommentar:

Jonas sa...

Bruckheimer-citatet i NYT-artikeln om hur man gör stora filmer billigt är väldigt roligt. “You can set the tone for a big movie just by showing some huge vistas or something at the beginning. There are all kinds of tricks we will have to use.”

Kanske en förutseende underleverantör kan göra storskalig produktion av pampiga upptakter med helikopterfotograferade vyer och upprätta en introkatalog för budgetpressade filmproducenter att botanisera i?