Sammanfattning av gårdagskvällen: svensk filmindustri tilldelar tre filmer om arbetarklass Guldbaggar - tågar sedan uppklädda förbi syndikalisternas blockad och dinerar på finporslin (ja, faktiskt) under kristallkronorna på Berns.Jag hade ett middagssamtal med roade människor på produktionssidan som pekade ut alla fackligt aktiva i filmbranschen som minglade omkring oss. Och - i röktrappan där man hade utmärkt utsikt över de frusna med sina självlysande västar och flygblad - en drucken konversation med Känd Svensk Skådespelare om saken. »Jag är för fan kommunist« var det sista han sa innan han vinglade vidare.
Nåja, hyckleri är min paradgren så jag tog ett bjudglas till innan jag snubblade vidare till Hets-galan. I år var det faktiskt ännu bättre och ännu större (typ tjugo kvadratmeter större): kinesisk sponsöl och kinesisk sponsmat, jurymedlemmar som tilldelats Guldbaggar, franska demonproducenter (vilket gjorde att antalet Guldbaggar på plats var hundra procent fler än någonsin förr - två), en pristagerska som visade sig vara en suverän dj (och väldigt besatt av att kontrollera båset - något hon gjorde med den äran), filmfestivalgeneraler som dansade tills svetten lackade, kulturjournalister som var så fulla att de inte kunde formulera en vettig mening (tydligen hade en av kvällstidningarna passat på att ha kulturmingel samma kväll) och en massa andra fantastiska människor.
»En bra tradition« som värden skrev i ett mess till mig i morse. Indeed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar