Våren 2011 på DVD

Några titlar att se fram emot under våren:

Criterions nyversioner av två Samuel Fuller-filmer, Shock Corridor och Naked Kiss, finns sedan några veckor på marknaden på DVD och Blu-Ray.

Detsamma gäller den absurt snygga boxen America Lost & Found - The BBS Story. Alltså filmerna från Bob Rafelsons, Bert Schneiders och Steve Blauners BBS productions -  Head, Easy Rider, Five Easy Pieces, Drive, He Said, A Safe Place, The Last Picture Show och The King of Marvin Gardens; alla i pappomslag med fantastiska framsidor

Det mesta Criterion släpper under våren - White material! - har jag sett förut, men ser mycket fram emot en genomarbetad utgåva av Brian De Palmas Blow Out från 1981, som även ges ut av svenska Studio S i februari.

Brittiska Second Run, ett av de senaste årens mer pålitliga kort när det gäller billiga och riktigt bra (udda) utgåvor, släpper bland annat Casa de Lava, Pedro Costas andra film, samt Jiri Menzels Hrabal-filmatisering Larks on a string från 1969 - totalförbjuden i Tjeckoslovakien från inspelningen fram till 1990. 

Eureka/ Masters of Cinema är mest halvskoj så här långt; en Max Ophuls titel - La Signora di Tutti - som inte når upp till de som Criterion gav ut i fjol; en Kenji Mizoguchi-box med fyra tidigare utgåvor och fyra nya - Late Mizoguchi: Eight Films, 1951-1956 - samt Michelangelo Antonionis La signora senza camelie och Le amiche (1955).

Den senare klart bäst, och klart i behov av en ordentlig dvd-utgåva. Dessutom får den som tror att Ingmar Bergman och Antonioni sneglade på varandra mer än lovligt under en stor del av karriären - och den senare regissören mer på den förstnämnde - vatten på sin kvarn om han eller hon ser filmen tillsammans med Kvinnors väntan som Bergman gjorde tre år tidigare.

I februari släpper Steidl volym fyra, fem och sex av Robert Franks filmer, i lika snygga boxar som de första tre utgåvorna. (Som om man letar lite äntligen går att hitta för några hundralappar under nypris).

Det dyker säkert upp mycket mer trevligt att rapportera om vad det lider - jag hoppas till exempel att Milestone ska få skägget ur brevlådan och ge ut Lionel Rogosins On the Bowery från 1956 i en ordentlig dvd-utgåva snart. Filmen, som har restaurerats och visats på biografer i New York, är visserligen dramatiserad men inspelad med amatörer i de faktiska miljöerna och fångar ett rätt ... eh ... nerdekat Bowery.

Och på tal om autenticitet: huvudrollsinnehavaren Ray Salyer, som efter On the Bowery blev erbjuden roller i Hollywood, bestämde sig för att det var viktigare att supa än att spela, hoppade på ett tåg bort från New York - och försvann för alltid.