Nästa fredag börjar Göteborgs filmfestival och jag ska fram till dess - i görligaste mån med tanke på en del annat pressande skrivande - återkomma med nedslag i programmet.
Ett första tips är Frederick Wisemans senaste film Boxing Gym (hans förra, La Danse, fick svensk biodistribution via Folkets Bio och kom härom månaden på dvd; ovanligt för Wisemans filmer).
Ämnet är förstås givet av titeln, och som vanligt när det gäller Wiseman är nedslaget i ett boxningsgym i Austin, Texas en studie av institution och individ i samspel - och liksom i La Danse skärskådas kroppen lite extra.
Med anledning av Wisemans nya bok - en antologi med essäer och foton - intervjuas regissören i New Yorker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag är nyfiken om det i Boxing Gym går att se relationerna mellan boxare på ett gym. Du kan inte visa dig svag inför vem som helst där. Den du tränar med kan bli den du tävlar mot en dag. Det är heller inte helt ovanligt med kriminella och ganska stöddiga typer på gymen. Att visa sig svag inför dom är inte att rekommendera. I ett par av de dokumentärer om Tyson som gjorts (den senaste är inget vidare jämfört med tidigare långt mer kritiska. Se den där hans tränare Teddy Atlas intervjuas mkt och där tyson gråter och sker tröst inför en amatörmatch. finns på youtube.)pratar han om rädsla. Men det kan bara den som redan bevisats sig stark utan att det framställer honom som svag. Jag har ingen praktisk erfarenhet av dans men undrar ibland om det i vissa lägen i en toppdansares liv finns något av detta. Det hade varit intressant om La Danse tittat närmare på detta. Sen kan jag säga att boxare och dansare är lika i det att de bägge kan vara primadonnor.
Skicka en kommentar