lördag 12 februari 2011

Det dummaste....

...och mest obegåvade jag har läst på temat integration på många år är dagens SvD-kolumn av Paulina Neuding. Att människor kan känna sig utanför samhället trots materiella ting - det berg av allmosor Neuding målar upp - tycks inte föresväva henne. Ja, kanske att dessa »allmosor« och sättet de delas ut är en bidragande orsak till problemet? Och att ett fullvärdigt liv i ett samhälle kanske hänger ihop med - bland annat - att man har ett värdigt yrke som man vill ha. Eller, tja, varför inte ett yrke överhuvudtaget?

För Neuding kunde när hon höll på med siffror slängt ett öga på arbetslösheten i området. Kanske också slängt ett öga på hur den ser ut bland icke-vita utomeuropeiska grupper; Neuding (polskt ursprung) vet nog lika väl som jag (tjeck) att det är en stor skillnad.

12 kommentarer:

Lolita of the Classics sa...

Men herregud, hur resonerar kvinnan? Det är väl självklart att utanförskap kan råda trots, som du säger, berg av allmosor. Många upplever det som att Sverige har en nedlåtande attityd mot invandrare, just för att vi "av välgörenhet" ger bidrag (men inga jobb), och på så vis har ryggen fri när det kommer till samvete. Som du säger, folk vill kunna klara sig själva och inte med nöd och näppa på bidrag. Man vill helt enkelt kunna känna stolthet och självrespekt, vilket är svårt när storebror klungar ihop en i förorter bland andra som har lika svårt att komma in i samhället. Oj oj, Neuding...

Carina-Fina sa...

Hur "snällt" är det att ta mot människor i den barmhärtige samaritens namn, klappa sig på bröstet, stänga in familjer i getton och kasta åt dem dem försörjningsbidrag?

Balans.
Ge och Ta. Ta och Ge.
Att inte ha fler munnar att mätta än ens ekonomi tillåter. Förädrarna har ALLTID det största ansvaret för barnens liv.
Nåt att tänka på för dig och Sveriges nya invånare.

Anonym sa...

Det är inte staten som "klungar ihop" invandrare. Det år dom själva.Det finns en lag som tillåter invandrare att välja var dom vill bo, därav dessa "getton" beroende på att de vill bo där deras landsmän bor och inte där vi "vanliga" svenskar bor. Många har inte minsta intresse att integreras i det svenska samhället, utan trivs bra med att leva i t.ex. "lilla Irak" i Södertälje,med sin egen kultur och egna lagar, men (o)tacksamt ta emot våra s.k. allmosor. Om statem fick placera invandrarna där staten vill, skulle med all säkerhet inte dessa självvalda enklaver bildas. Och... för att kunna få ett jobb krävs nästan undantagslöst att man behärskar svenska språket, vilket väldigt många inte gör. Att ge belöningar för att man lärt sig språket tycker jag är vansinne, det borde vara ett krav och ligga i invandrarens eget intresse OM man nu skulle vilja ha ett jobb....

Anonym sa...

Din lilla kommunist, sluta lev i en fantasivärld. Vi måste börja ställa krav på folk och sluta köra med dubbla standarder. Samma standard och lag för alla människor i samhället tack.

Andreas sa...

"Eller, tja, varför inte ett yrke överhuvudtaget? "

Anledningen till att de inte får anställning är för att de alltid vill ha det på "sina villkor".

Märkt hur många anställda thailändare det finns? Nästan lika många som muslimerna fastän muslimerna är ca 100% fler.

Anledningen till detta är att den buddistiska värdegrunden och den kristna är mycket lika.

Vi löser konflikter med dialog istället för våld.

Det är en av de stora anledningarna till att muslimerna som också står för en majoritet av våldsbrotten enligt brå, dessutom inte blir anställda av icke-muslimer(iaf de med verklighetsuppfattning).

Lurt Raab sa...

googlar alla nynazister "integration" varje dag eller?

Ibbe sa...

Hynek, lev som du lär. Lämna din etniskt svenska vänsterenklav på Södermalm och flytta ut till oss i förorten!

Delta i kulturberikningen på plats! Beundra den inte bara på håll.

Anonym sa...

Tack för en trevlig blogg!

Jag tror, liksom större delen av borgligheten, att arbete är bästa vägen för en fullgod integration. Dock har jag svårt att se hur den svenska arbetsmarknaden i sin nuvarande form kan tillgodogöra sig den relativt stora gruppen invandrare som saknar både utbildning och nödvändiga kunskaper i svenska språket.

Timbro har exempelvis uppmärksammat detta i flera publikationer och framhållit att de höga ingångslönerna utgör den största barriären mot egen försörjning för denna gruppen.

Själv kan jag tyvärr bara, om än från ett vänsterhåll, hålla med. Vilka jobb föreställer sig folk kommer skapas de närmsta åren som inte kräver utbildning eller svenskkunskaper?

Att, vilket timbro föreslår, skapa en mer låglöneorienterad sektor skulle kräva en rejäl omförhandling av gällande kollektivavtal och en sänkning av löner inom flera sektorer. Ett rejält steg högerut på den politiska kartan med andra ord.

Om det känns ok, vilka är då de som måste sänka sina nuvarande löner för att få in fler på arbetsmarknaden? Killen eller tjejen i kassan på ICA? De som lämnar din post? Vilka är det egentligen som måste få mindre pengar i sin plånbok för att integreringen ska fungera bättre?

Det vore även intressant att få följande citat utvecklat lite utförligare ”Ja, kanske att dessa »allmosor« och sättet de delas ut är en bidragande orsak till problemet?”.

/Mac

Hynek Pallas sa...

Mac. Tack. Jag undrade hur lång tid det skulle ta innan någon kommenterade den raden. Den är väl två saker - dels en seriös frågeställning till Neuding som tycks tro att alla människor automatiskt tycker att de behandlas värdigt och ska vara tacksamma för att de får bidrag (som hon i mina ögon utmålar som någon slags allmosor). Dels en allvarlig frågeställning i allmänhet: det finns bitar av det svenska bidragssystemet som kanske inte är så sunt. Jag sysslade mycket med de här frågorna för över tio år sedan, nu har jag mindre insikt i den praktiska biten idag.

När det gäller arbete: jag tror helt enkelt inte att det är särskilt vettigt att skapa en "låglönesektor" med ännu lägre löner än idag. Argumentet att "invandrare" skulle ha lättare att komma in på arbetsmarknaden och därmed integreras bättre köper jag inte - istället skapar vi bara en större underklass. Segregation måste ses intersektionellt; det är en fråga om boende, om makt, om inkomst, om "etnicitet". Exempel: vad har vi för slags boendeformer i det vi ser som centrala och attraktiva delar av staden - varför blandas de inte upp i stadsplaneringen och av politikerna om de anser att integration är viktigt?

Hynek Pallas sa...

Fast det avgörande är förstås att utröna vad man menar med integration över huvudtaget. Vad innebär det att integreras? Vad är skillnaden mot assimilation? Vad är det man ska "integreras" i? Enligt mig krävs det en ordentlig uppgörelse med vad det innebär att vara svensk (vilket t ex mer eller mindre innebär att vara vit) innan man kan komma någon vart på den här fronten.

Och framåt går det ju verkligen inte bland de europeiska staterna - skräckexemplet här i norr är väl Danmarks Radios nya direktiv om att lyfta fram "det kristna kulturarvet". Men det räcker förstås att ta sig en titt här hemma, på framgångarna för SD.

Anonym sa...

Tack för svaret!

Jo, intersektionalitet hjälper förvisso förståelsen av segregation. Och sättet som bostadspolitiken skötts på är påfallande uselt. Likaså är ett skapande av en ”working poor-klass” i Sverige inte ett politiskt alternativ för mig heller, vilket jag hoppas framgick ovan, men det är det uppenbarligen för andra.

Men svårigheten att skapa jobb åt invandrare som saknar både utbildning och språkkunskaper har troligtvis inte bara sin resonansbotten i bristande sociologikunskaper. Tillspetsat skulle jag däremot vilja hävda att den lätthet som integrationens utmaningar ofta viftas bort med är ett uttryck för just detta.

Jag tror det är svårt att underskatta problemen med segregation, av vilka orsaker den än må vara sprungen ur. Den största risken med det utbredda bidragsberoendet i vissa grupper tror jag inte är passivisering, utan snarare att majoritetssamhällets betalningsvilja ska urholkas. På det sättet skiljer sig även effekterna av ett segregerat Tensta från ett segregerat Bromma.

Men med det sagt kan givetvis våra ersättningsnivåer ha olika effekter för en välintegrerad person jämfört med en person som saknar förankring i samhällslivet. Det finns svårigheter med höga bidragsnivåer och dessa problem måste givetvis också diskuteras.

Vidare välkomnar jag användandet av assimilationsbegreppet igen. Begreppet har måhända en historisk barlast men det är åtminstone inte lika urvattnat som integrationsbegreppet. Förhoppningsvis skulle det leda till en mindre förvillad diskussion. Jag delar således på intet sätt Bjurwalds kritik av Johansson Heinös rapport. Det skulle vara intressant att höra din åsikt här.

Avslutningsvis anser jag inte att tacksamhet för att man lever i ett välfärdssamhälle som särskilt otillbörligt.

Och på tal om det så är jag dig tacksam för tipset om Sciammas Water Lilies, vilken pärla!

/Mac

Hynek Pallas sa...

Att begreppet assimilation ska användas tycker jag är självklart: en ostmacka skall heta ostmacka och det är vad den svenska integrationen är, eftersom ingen ens har påbörjat förändringen av »Sverige«. Istället yras det om vikten av att tala om svenskhet och svensk kultur. Tvärtom går vi bakåt: Jag skrattade hela vägen till papperskorgen med Elenskys artikel ur nya Axess i handen. Aldrig har nog någon lagt ner så många tecken på att diskutera kåldolmarnas ursprung.

Jag har däremot inte läst rapporten än, så jag kan inte riktigt uttala mig närmare om Bjurwalds kritik. Däremot om att begreppet behövs i debatten för att sätta namn på det som har skett och sker.

Att vi 2011 fortfarande befinner oss vid en punkt där folk på allvar tror det går att "ha" homogena samhällen - som om dessa någonsin funnits och inte våra stater var framväxta ur »mångkultur« - är bara skrattretande och sorgligt. Att populistiska politiker vägrar bryta med denna nationalistiska retorik är dessvärre tragiskt och farligt.