Hej vad folk går igång i kommentarfältet till min recension av The Wrestler. Jag tycker inte att jag "avslöjar" så mycket om filmen. Men sådant är ju alltid en smakfråga. Själv tycker jag att det blir svårt att som kritiker utvinna de intressanta aspekterna av filmen utan att nämn att den har en brytpunkt, eller skildra vissa scener. Till dem som tror att jag har avslöjat filmen - det finns mycket mer att se och jag hoppas att det jag skriver kan ses som en bakgrund, eller ett sätt att tolka det som sker.
Det vore oerhört skönt att inte bara vara konsumentupplysare ibland.
Jag förstår inte riktigt Mårten Blomkvists kritik i DN. Att historien i The Wrestler är sentimental - vilket den är - hålls väldigt väl i schack av filmens form. Det är den stora skillnaden mot de filmerna han hänvisar till och jämför med. Och av Rourkes utseende som Blomkvist går hårt åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Såg just kommentarsfrenzyn kring din recension. Jag läste noga igenom din recension i jakt på eventuella spoilers och fattade inte vad de pratade om. Min gissning är att det är en och samma dåre som gått bananas.
Skönt att jag inte har blivit helt blind. Ibland undrar man.
Kul att du skrev om det där med omtänksamheten i din recension. Jag tycker att det är en av filmens stora behållningar. Den kommer liksom undan med att vara en freakshow eftersom The Ram helt enkelt är hyvens mot alla, och alla behandlas fördomsfritt av Aronofsky också.
nu har jag äntligen sett filmen, och nej, jag tycker inte heller du avslöjar för mycket av handlingen. lustigt att folk klagar med tanke på att den inte heller är en film där det spelar så stor roll om man vet vad som ska hända eller ej.
Skicka en kommentar