You give art a bad name

»Datorgenererad? undrade jag då. Nu vet jag säkert. Det är en delvis klippt, överlappad och manipulerad film med visst platsspecifikt underlag.«

Jessica Kempe tar debatten till en helt ny nivå i dagens DN. Eller vad man nu skall säga. För vad menar människan? Den andra halvan av krönikan är väl inte så konstig. Men hennes tolkning av verket? Ta en extra titt på citatet ovan. Vad betyder det annat än att det är en film som de flesta andra?

Nu får Kempe naturligtvis tolka Territorial Pissing som »en dröm« om hon vill. Men ärligt talat så tycker jag att den kommentaren landar mitt i både filmens kritik av gallerigosandet med graffiti, och det jag har tagit upp tidigare i den frågan. Kempe omtolkar filmen inom galleriets ramar för att passa sin verklighet, eller »konstens verklighet«. Om filmen låg på Youtube, skulle Kempe kunna tolka den som en dröm då också?

Värst är att hon helt ser förbi pudelns kärna. Hon skriver »Om NUG:s film innehåller olagliga inslag är det en fråga för polisens utredning«. Är det? Jag tycker att man skall återkomma till den här punkten och och om igen: vad säger att en konstnär inte har rätt att göra det som journalister och dokumentärfilmare gör och har gjort? Öppna en bok om graffiti och du ser folk som står och målar ett tåg. Varför skall inte fotografen betala då?

»Polisens utredning« bör möjligen vara väsentlig om ett brott har begåtts på det tåg som syns i filmen; i sådana fall filmen användas som bevis. Men det gör inte den som gjort filmen till det minsta kriminell. Filmen i sig är nämligen inte på något sätt kriminell, och Konstfack borde - istället för att distansera sig som de gjorde i gårdagens DN - stötta sin elev. (Det där är riktigt lustiga uttalanden förresten: borde det inte vara handledarens uppgift att följa elevens arbete under tillkmsttiden? Och, come on, »före detta klasskompisar« - både ni och jag vet hur närvarostatistiken ser ut för eleverna på konstinstitutionen).

Och om man tänker efter. När Konstfack och andra konstskolor tar in elever med en dokumenterad bakgrund inom graffitin - vad förväntar de sig att de skall göra? Som en kompis sa igår så hoppas Konstfack troligtvis att en Basquiat skall lura där inne någonstans.
Men egentligen är det samma sak som när graffitin flyttar in i gallerierna - ett ömsesidigt parasiterande.

Det enda jag egentligen håller med om i Kempes beskrivning av filmen är skildringen av förövaren - "likt en dansande Chaplin i luva". Själv har jag i alla Pikes och Nugs filmer sett Chaplinfiguren, möjligen inte dansandes utan blint snavandes.

Men eftersom Kempe tidigare i samma mening skriver »för att som en nyfödd kalv landa på den tomma perrongen« så undrar man vid det laget mest om hon tar sina mediciner.